Gravad fjällröding, mums!

Ibland slarvar vi med maten, för att tiden inte riktigt finns, eller att klockan blivit för mycket för att börja  laga något som tar tid. Sedan finns ju all sommarmat, som oftast inte tar så lång tid att fixa. 
Kokt färsk potatis med "dopp i kopp", alltså skirat smör med gul lök i som du doppar potatisen i. Det är sommarlov, och slutet av juli när jag var barn. Vi samlades runt bordet hos mormor och morfar. Alltid väldigt många magar som skulle mättas, alltid så där 15 personer. Kusiner, mostrar och morbröder med respektive. Ofta gravad fisk till eller halstrad fisk om någon hade fiskat. 
Små mandelpotatisar som smakar gudomligt gott, att sedan doppa dem i löksåsen, det är så nära himmelriket man kan komma när det gäller mat. 
Det som var mindre roligt, var ju disken efter alla som ätit och ingen diskmaskin. Barnarbete var vardag, både på gott och ont. Vår middag nådde inte ända fram utan mandelpotatis, men ändå sommar för mig. 
Fem plus var den gravade fjällrödingen. Faten den serveras på, har jag gjort en keramikkväll hos Anita. 
Bondrosen blommar nu, den här rosenbusken har stått på vår gård i så där 80- 90 år enligt säker källa. 
I dag har alla trasmattor tvättats, så skönt att ha gjort bort den saken på min lista av sommarjobb som jag vill ha gjort innan vintern. 
Målat första varvet i trapphuset, förutom en liten bit som jag inte hann med p g a annat som tog tid. Det höga partierna målar min man, han är ju 190 cm lång och med förlängning på penseln gick det bra.
 
 
Jag hoppas ni har det varmt och skönt där ni är,
hos oss här i Luletrakten har det varit riktigt sommarvarmt. 
Barn som cyklar ner till älven med handdukar på pakethållaren eller under armen.
Nu är det sommar, på riktigt! 
 
♥ Maria