Bokklubben
Denna pandemi har verkligen stökat till det, vi skulle ha träffats hemma hos mig före jul, men p g a alla restriktioner beslutade vi oss för att avvakta ett tag.
Boken, till den här träffen som vi till sist bestämde oss för att ha en kväll när solen värmde som mest i juni. Tyvärr var det bara jag som tyckte om boken, attans också!
Jag läste en recension innan jag köpte den, som listade den högt. Jag tyckte berättelsen visade på konsekvenserna av rasism och sexism med ett inifrån perspektiv som Queenie bokens huvudperson gestaltar genom att om och om igen blir förnedrad som svart kvinna då hon dejtar vita män, män som behandlar henne vidrigt. Det självdestruktiva möts med stundom självironi som får mig att le och samtidigt rysa av obehag. Trist att ingen annan fann någon mening i berättelsen, men så kan det vara.
Katarina och Bitte.
Stina och Anita.
Vilken tur att vi har den här bokklubben, det blev en sådan härlig kväll så som det brukar bli, med dessa snygga och superspännnande kvinnor. Jag lär mig något nytt varenda gång vi träffas, om något kulturellt eller konstnärligt eller medicinskt eller pedagogiskt eller...ja ni hör, våra samtal rör sig över breda kunskapsområden.
Syrenen blommade och jag kunde inte låta bli att ta in lite av skönheten och den ljuvliga doften.
Potatissallad och kyckling med en god grön örtsås.
Rabarberpaj och vaniljsås.
Så himla trevligt vi hade, och nu hoppas vi att vi kan träffas redan i augusti för prat om nästa bok vi ska läsa.
Var rädd om er, livet är skört, det har den senaste veckans händelser fått mig att inse än mer, än tidigare. Vi får aldrig sluta kämpa, aldrig ge upp hoppet om att det faktiskt kan bli bra även om det inte blir som vi trott och önskat.
♥ Maria