Aktuellt och gammal skåpmat.
Januaris sista suck, och vi klarade denna månad än en gång. Kyliga dagar, så som det brukar vara den här månaden. Solen den här veckan har trots kylan fått mig att le av lycka.
Min "mammakorv", som någon börjat kalla denna supersmarta dunkappa. Det absolut bästa ha på sig på vintern. Du blir varm i hela kroppen av ett enda plagg.
Nu får ni se lite av kaoset som fortfarande råder ute på vår glasveranda. Men bilden tog jag för att jag älskar vyn med de frostiga som inte bara gör min trädgård magisk utan hela Luleå är vintervackert just nu.
Fredag och förvaltningsdag. En tanke som jag bär med mig är att jag mår bra av rak och tydlig kommunikation. Något är galet med min dator just nu, medan jag skriver poppar andra sidor fram, så störande.
Lunch på Unik, jag åt en Bouillabaisse, massor med goda smaker och bästa lunchen en fredag.
Jobbade hemma på eftermiddagen, och äntligen ett eftermiddagsfika med min man.
Semlor, mums. Och om någon vecka har vi fettisdag, fast då är inte jag hemma, synd.
Medan vi fikade gav jag arbetsuppgifter åt min man. Så himla bra att jag är duktig på logistik. Han fick i uppdrag att göra middagen till lördagen klar, så vi slipper stressa i morgon då alla barn, och hoppas innerligt att alla barnbarn och bonusbarnbarn också kommer. Min man har ju planerat att se hockeymatcher i morgon, och då försvinner han lagom tills det är dags att laga maten, men när han gjorde den i dag så kan jag ta det lite lugnare i morgon, så får man tänka ibland.
Jag är så himla glad att min kusin Anna-Karin bad mig ta den här ljusstaken då vi delade upp min fasters dödsbo. Jag hade nog aldrig köpt den själv, men nu i mitt hem så är den ett fint smycke. Den tillverkas fortfarande på Skultuna och formgavs 1939 till världsutställningen i New York.
Tulpaner och januari/februari hör till. Snart är det väl dags att pilla ner lite frön också. Fast här uppe hos oss får man vänta ett tag om man inte har ett uppvärmt växthus. Jag önskar mig ett växthus, då skulle jag ha massor med tomatplantor. Men till sommaren har jag andra prioriteringar, som är av akut karraktär. Så växthus får stå på väntelistan.
Det blir en ungersk gulasch i morgon, Per Morbergs recept. Den är mustig och god med lite sting. Till den en klick gräddfil och ett gott bröd. Efterrätt blir kanske glass i någon form, vi får se. Det blev massor med matlagning för min man i dag, för efter att ha fått färdigt morgondagens middag var det dags att göra vår middag för i kväll.
Rödingfilé som var precis lagom stekt, att det blev hela tomater som enda grönsak beror på att min man hatar att göra sallader. Så några körsbärstomater får man vara glad för.
Nu äppelcider från den andra flaskan jag köpte med mig från Danmark. Den här var inte lika god som den vi drack förra helgen. Men ok.
Nu två bilder som helt plötsligt dök upp i min mobil, symboliserar gammal skåpmat från rubriken. Och lite skoj då de dyker upp och man får minnas lite av det som en gång var.
En höstdag på fjället. Rätt nice 💖
När vi cyklade längs Mosel och gick på vinprovningar och annat skoj. Jag skulle gärna åka på en cykelsemester igen.
Den här bilden är på min svåger Patrik och min man. Vi har om jag minns rätt klivit i land på Islay en ö som tillhör Skottland där bland annat destilleriet Laphroaig ligger och som vi besökte.
Här kommer jag med min älskade kamera under armen, även det i Skottland.
Jag och mina gossar för några år sedan i Riksgränsen.
På våran grillplats som tillhör vår Brf Solpiggen. När vi var i Gränsen under nyårshelgen höll några norska barn på att göra upp eld här, en bra bit nedanför satt deras pappa i en brassestol och höll ett vakande öga på dem och drack kaffe. Notera att det var -20° grader då, och ingen såg ut att frysa, varken pappa eller barnen. Pappan sa till oss att barnen ville grilla och då sa han att de fick göra upp elden själva, så de lär sig, learning by doing. John Dewey var den som myntade de begreppet redan på slutet av 1800- talet och början av 1900- talet. En progressiv pedagog som jag fängslades av då jag pluggade pedagogik.
Den här bilden säger så mycket om våra vänner som aldrig bangar för något. Vi hade så klart julfest som vi alltid haft med dem, även då det var pandemi. Men då var vi utomhus hela kvällen. Det här året var vi jhemma hos oss, fast på vår altan i december. Knappt någon snö.
Nu ska ni slippa gamla bilder, för jag behöver nog sova, då jag ska vara med Hugo någon timme i morgon då hans bror har match och hans mamma ska sitta i sekretariatet.
God natt!
♥ Maria