Solen går ner...

I väst sjunker solen sakta ner bakom hustaken och de sista solstrålarna färgar himlen rödrosa. En ljuvlig kväll.
 
Mitt i veckan dag, och jag planerar lite smått för en helg hos min mamma. Mamma som fått två sprutor och nu har det hunnit gå två veckor sedan den sista, så vi törs åka till henne. Funderar över vad jag ska köpa med mig...något gott och något fint.
Veckan på jobbet började sött, och gott!
En gullig lärare som fyllt jämnt bjöd på fika. Vi som brukar gå ut och äta med dem som fyller jämnt på skolan, har nu planerat en middag längre fram med henne och en till gullig dam som fyller jämnt snart. Hoppas vi kan genomföra den middagen enligt alla restriktioner. 
Onsdagar är alltid teamsdagar för oss rektorer i vår kommun. Jag tog en snabb och trevlig lunchpromenad med en väninna som arbetar på sjukhuset i vår by, ja vi har faktiskt ett länssjukhus i vår by. Hon gick från sjukhuset och mötte mig efter vägen, sedan traskade vi snabbt en runda innan vi gick åt var sitt håll för att fortsätta dagens arbete var för sig, vid datorn för mig alltså. På sjukhuset händer nog helt andra saker. Jag hade lite tid över, så jag drack en kopp te på vår altan efter en tallrik havregrynsgröt till lunch. 
Just nu har vi en liten valp på besök. Han var väldigt nyfiken på hunden i spegeln 😉 Jag får snabbt plocka upp allt som ligger på golvet när den här lilla kommer på besök, ni vet skor och sådant. vill inte att han tuggar på mina skinnskor precis. Såg precis att det ligger en liten gubbe under en av hantlarna, får rädda den och hundens mage snabbt innan något händer. Hur söt de än är, så vill jag inte ha en egen. Efter alla år med huset fullt av barn, fotbollsträningar, hockeyträningar, basketträningar och olika djur, en alldeles otroligt fantastisk tid i livet,  så är jag ändå rätt nöjd med det liv vi nu lever. 
 
Var sak har sin tid, som mamma brukar säga!
 
♥ Maria