En almanacka full

Min almanacka fylls med både jobb och roligheter allt eftersom. Gillar, gillar att ha trevligt att se fram emot. Samtidgt lever jag väldigt mycket i nuet.
Den här veckan började med gofika på måndagen. Magda på skolan har fyllt år och bjöd på gott. Jag hade kvällsmöte på jobbet och var hemma sent så den dagen gick rasande fort. Tisdagen blev en dag full av luckor i agendan. Möten som var inbokade avbokades eftersom, p g a sjukdom med mera. Jag fick hål att fylla och helt plötsligt var jag inne i helt oplanerade jobbsaker. Bra ändå att det ibland blir så.
I dag var det Förvaltningsdag. Vi åt lunch på Le Croissant.  Min favorit där just nu, en krämig pasta med kräftor. Roligt att vi hade lite tid till att planera in roligheter för vårt team. I år blir vi inte bjudna på något gott av vår arbetsgivare inför julhelgen. Det är besparingar så allt sådant får vi glömma i år. Så vi har planerat in egna trevligheter som vi får betala själva. Bland annat middag på en restaurang i Boden som jag aldrig varit på tidigare, spännande. Plus lite annat skoj. 😊
Jag har precis läst ut en bok som jag kan rekomendera. "Den sorglöse hemsamariten" av Mikael Bergstrand. Berättelsen utspelar sig under tidigt 1980-tal. Igenkänningen är stor, och medan jag läser slår det mig att en del av 1980-talet var bättre än den vardag vi har idag. Tiden för omsorg om människorna från samhällets sida var större, men de som stod för omsorgen var inte alltid så kloka. Mängden tid avgör inte om det blir bra eller dålig omsorg. Är människorna engagerade under den tid de har blir det bra, och får de mer tid blir det ännu bättre så klart. 
Det är kallt ute, inte superkallt, men kallare än vi haft hittills i vinter. Skönt att värma fötterna mot den varma kakelugnen. 
Har ni börjat hänga upp adventsstjärnorna? 
 
Vi har ju ett målningsjobb på gång...så det är rätt så stökigt i vissa delar av huset. Jag söker före bilder och hittar bara de här två. Här ser man absolut inte hur slitet det är i rummet som alla våra barn haft som sitt rum under ett antal år i deras barndom - tonår.
Färgen blir fortsättningsvis vit, men vitare. Jag borde inte lägga ut de här bilderna, för i vår familj råder oengihet om behovet av målning. Några av sönerna tycker att vi prioriterar fel, och visst det gör vi nog. Sovrummet på bottenvåningen borde fixas först. Alltså badrummet nere ska bli ett sovrum, är det tänkt.
 
Jag hoppas att vi får det klart snart så att vi kan göra julfint också.
 
♥ Maria