Första ”sitta ute utan att frysa” dagen.
Äter frukost ensam, min man orkar inte vänta på mig då jag far runt och plockar ihop våra saker, dammtorkar osv. Han äter medan jag städar. Så när mitt blodsocker blir lågt kommer jag i håg att jag inte ätit något alls den här morgonen.
Ser ut över fjälltopparna medan jag äter. Blir aldrig less på vyerna utanför våra fönster.
Så kom den här fina, så pass varma dagen, så att man kan sitta ute utan vantar och fika.
Städar klart i vår lägenhet, sedan ut.
Läser vidare, scrollar i mobilen en stund och får veta lite om vad som händer i världen.
Min man fixar lite med värmepannan som krånglat, och vi planerar nästa resa hit. Reservdel måste köpas, kanske Otto kan byta den då han och Frida kommer hit, funderar min man, och jag pratar med en granne här. Ingen vill vara ordförande och
sekreterare i vår bostadsrättsförening får jag höra, så synd och det måste finnas någon på dessa poster. Alla jobbar och känner väl att det räcker mer än väl så. Snart är det årsmöte och vad händer då om ingen vill?
Det löser sig med vår bostadsrättsförening på något vis och så tänker jag på andra roliga saker. Börjar planera vårt nästa projekt hemma, nu har jag tid för det och tankarna får flyga fritt.
Man måste ha tid, för att tänka…
För 50 år sedan i dag, var jag i London med min klass, och en sexa till från Luossaskolan i Kiruna. Vi fick inte se på TV och missade när ABBA vann i Brighton.
❤️ Maria