Snart, vänder vi blad...
Ett nytt år knackar på dörren, och vad säger man om året som snart är passé?
Covideländet är inte över, kommer kanske aldrig att vara det, men hysterin har lagt sig, nästan i alla fall. Vi kan jobba och leva nästan som förr, förutom att vi fortfarande är något mer försiktiga när någon är förkyld, och många arbetar hemma mer än någonsin tidigare, beror på vilket jobb man har förstås.
Ett krig pågår, och som inte verkar avta det heller. Jag kan bara inte förstå, hur kan någon starta ett krig, men all kunskap vi idag har om allt i vår värld? I vår lilla del av världen fortsätter vi med vårt miljöarbete och lydigt sopsorterar allt i våra hem, åker iväg till återvinningsstationen med tomma mjölkkartonger, gamla tidiningar och allt överblivet från julaftonens julklappsgalej.
Sådär 145 mil från vårt land pågågr ett krig där människor dör, städer och industrier jämnas med marken, helt galet och då är det snart 2023. Vad har männskligheten lärt sig av historien, inget, inte världens ledare i alla fall.
Jag var övertygad om att 2022 skulle bli ett bättre år än 2021, jag hör från födseln till de optimistiskas skara som väljer att se allt från den ljusa sidan, så länge det finns den minsta lilla strimma av ljus och ända tills motsatsen är bevisad, ungefär så. Med facit i hand så blev året både ljusare och mörkare, innehöll stunder av glädje och stunder av oro och sorg. Allt beror på vilka delar av livet jag ser tillbaka på och vilket perspektiv jag har.
I går blev det lite nyttigare till middag och köpes från Råvara. Jag har tränat alldeles för lite de sista veckorna p g a att ha curlat min yngsta son och hjälpt honom med hans lägenhet varenda kväll nästan och inte hunnit med mina träningspass jag annars alltid prioriterar. Det har varit massor med jobb, men också väldigt roligt, att få vara med och inreda. Något annat som varit skoj, är att jag fick friheten att göra vissa inköp, så som allt husgeråd som jag framförallt köpt på nätauktioner, loppisar och i vintagebutiker. Har man inte bråttom, vilket vi inte hade så är det mycket lättare att hitta fina saker till bra priser.
Sänggaveln och sängarna är DUX, några år gamla, bara madrasen som är helt ny. Stolen loppad, och likaså lampan, som dock är ett lån från mig.
Korgen, min gamla. Draperiet har jag sytt, av linne. Här i det här prånget stod kylskåpet och på en hylla intill fanns en mikro då vi var på visningen av lägenheten. Men inte nu längre. För här bakom har Lukas sina egna ytterkläder nu.
Kylskåpet är i köket numera och mikron tog de med sig de som sålde lägenheten.
Till höger i bild, hänger gästerna sina kläder. "Hang it all", en klassiker som jag köpte av en kvinna på Bergnäset för mindre än en tredjedel av nypriset och i skick som ny.
Diskmaskinen som fanns i lägenheten slängdes då vi misstänkte att den hade läckt vatten, och den här fina men begagnade fick han av Marie, mamma till hans kompis Jocke. Han fick även hennes mikro, då hon nu renoverat sin lägenhet och bytt ut allt. Så himla gulligt av Marie! Vi skulle köpa en täckskiva till diskmaskinen men tyvärr bör man köpa diskmaskinen på IKEA där köksinredningen är köpt för att vara säker på att den passar. Vi kanske ändå gör ett försök, nästa gång vi åker dit, hade varit snyggt med en skiva som ser ut som dörrarna. Vattenkokaren, en KitchenAid, köpte jag i somras av en familj på Hertsön helt oanvänd och för halva priset mot vad en helt ny kostar. Man måste ha lite tur, och agera snabbt när något som man verkligen vill ha dyker upp på nätet. annars, ska man inte förhasta sig, är min devis. Allt som säljs är inte av god kvalité.
Tavlan har han fått låna av mig, den är ett verk av Birgitta Åström som ni hittar på Instagram - "konstbiggan".
Nu återstår en del lampfix, och viss el som inte hanns färdigt innan han flyttade in. Men ett hem blir aldrig färdigt enligt mig, utan är en process som pågår hela ens liv.
Gardinen i fåtöljen är vår, som Lukas skulle få låna till sitt sovrum. Den har påsydda fästen, sydda för hand av mig, som man trär in i gardinstången. Nu passade inte dessa i den stång han har i sovrummet. Alltså får det bli en ny gardin där.
Det här grytunderlägget är väl ändå gulligt! Den har han fått i present, och när jag ser den här bilden så ser jag att allt i bilden är presenter han fått när han fyttade in. Tesilen, i form av en katt, är riktigt bra, skulle vilja ha en likadan själv.
Nu har jag inte samma fokus på saker som Lukas behöver längre,
visst behöver han saker fortfarande, men han har det viktigaste.
Jag får lägga min enegri på mig själv lite mer nu,
börjar i morgon 😜
♥ Maria