Firat en 90-åring!
Bakat saffransbullar.
Inte så vackra att se på, men goda.
Lördagsgott. Sedan kände jag för en skogspromenad. Men min man och Axel var lite svåra att få igång.
Lördagsgott. Sedan kände jag för en skogspromenad. Men min man och Axel var lite svåra att få igång.
I november är dagarna korta. När jag väl hade lyckats övertala mina godingar, hade solen gått ner bakom Bälingeberget.
Ett måste, att kika hur älven ter sig nu då isarna snarare brister än bär.
Så skönt, att komma ut efter allt städfix och bak hemma.
Sedan var vi för trötta för att laga en komplicerad middag, och en enkel middag kändes trist. Axel skulle sova en natt till och han fick välja.
Det blev ändå enkelt, pizza från vår byakrog. Axels barnpizza var ju lite rolig.
Jag valde en riktigt god en. Inte ofta jag äter pizza, men i går var det riktigt gott. En lugn kväll med "Så mycket bättre" på TV.
På morgonen fixade jag lite extra allt till frukost, bara för att det var Fars dag.
En krämig och god smoothie.
En lååång frukost, och till sist vaknade även Lukas, som Axel väntat och väntat på. Lukas kom hem efter 01.00 i natt efter en hockeymatch i Kiruna sent på eftermiddagen och sedan buss hem. Tufft att kajka runt som hockeyspelare i norra delen av vårt avlånga land. Inte som i fjol då han spelade i Sollentuna och de nästan kunde ta pendeltåget mellan matcherna.
Axel ville visa sin klubba åt Lukas och det diskuterade flex och annat viktigt.
Min gamla fina "Elflugan" fick ta plats, den är ju inte superjulig. En del har den framme året om.
Så roligt att träffas, det var väldigt länge sedan sist.
Den fina julbocken tog jag också fram. Ljuset tänder vi till advent. Det blev eftermiddag, Frida kom och hämtade Axel, Lukas skulle träna och vi åkte i väg till Boden för att fira min faster som fyller 90 år i morgon.
Middag på Färgaregatan för min faster och med mina farbröder med fruar och en av mina kusiner, Christina med man och dotter. Faster i rött, 90 år! Hon har varit lärare och sedan speciallärare ända fram till sin pension. Största delen av sitt liv var hon verksam i Västerås, och bestämde sig 87 år gammal att flytta till Boden. Starkt och allt fixade hos själv, husförsäljning, köp av lägenhet i Boden och flytt och annat som hör till.
Så roligt att träffas, det var väldigt länge sedan sist.
Någon tyckte att jag och Christina är lik varandra. Kanske det, vi är ju kusiner, så...?!
Hemma hos min faster hade min andra faster Anna dukat fint.
Faster Anna och hennes dotter Anna-Karin (en annan av mina kusiner som jag inte fick med på bild) hade bakat.
Jag frågade mina farbröder om min pappa och de sa att ja, han var alltid i gång med något, extrem var han i allt sa Lasse och berättade om tunga säckar de skulle bära som unga tonåringar, de skulle bära säckarna tillsammans, men pappa tog dem ensam.
Pappa Martin 💖
Inte ofta man är på 90 års kalas!
♥ Maria