Ensam hemma helg...
Ja, jag är ju kanske inte så himla ensam egentligen. Men en stund då och då är stunder jag njuter av. När min man fortsätter jaga älg försöker jag mixa min ensamma tid med sällskapstid här och där. Fredagskvällen blev det middag hos sonen Gustav med familj, och på lördagseftermiddagen åkte jag in till stan med Monika för middag någonstans. Vi hade inte bokat något och hoppades att det skulle finnas plats för två ensamma själar. Monikas man tillbringar en hel del tid i ishallar med sina olika hockeylag som han tränar.
Vi började med STILL, och där fanns plats för två, vilken tur för maten - smårätter, var både spännande och riktigt god.
Det är var så mycket godare än det ser ut, korv av pilgrimsmussla med goda tillbehör.
Godast och vackrast var detta, en regnbågslax med en massa gott till.
Vi drack bubbel till maten och pratade om allt vi gjort sedan sist vi träffades. Vi tog sedan bussen hem och jag blev inbjuden till Monika på lite eftermaten smått och gott .
Takkronan som följde med huset då de flyttade in.
Så mysigt!
Nu hamnade vi djupa samtal om livet och mänskliga beteenden. Att inte se sin egen roll i det som sker, utan bara se andra som problem, är vanligt. Att välja sina strider och att de som är så svårt också är det som är det instressanta i våra jobb.
Ingen blir frustrerad utan vidare, det finns alltid något som "triggar" till frustration. Det är något vi måste förstå och försöka hjälpa den frustrerade med, att få dem som "triggar" att förstå sin roll i det hela och att hjälpa den frustrerade att handskas med sin frustration. När det gäller barn, fråga alltid ditt barn vad som hände innan ett annat barn blivit frustrerad. Oj, så mycket vi har att handskas med då vi arbetar med stora och små människor.
När katten Sixten envisades med att bara vilja sitta i mitt knä var det dags för mig att trippa hem i mörkret. Jag är inte en kattvän precis, kan inte hjälpa det men katter är inte min passion och den här skulle promt sitta i mitt knä.
Jag använde min mobil som ficklampa då jag försiktigt tog mig fram i mörkret, fortfarande funderandes på vårt samtal om mänskliga beteenden. Mörkt bitvis, för i vår by finns ställen som inte har belysning, eller som inte har belysning som fungerar.
Vaknade till en grå söndagsmorgon, och noterade att nästan alla Axels presenter blivit kvar då han åkte till sin pappa efter kalaset.
Den här blomman har blommat så vackert hela sommaren, och fortsätter blomma. Min man fick det av Gullan och Åke då han fyllde jämna år i juni. Jag hoppas att de kommer att trivas på glasverandan i vinter, för jag tror att den trivs bättre där än i vanlig rumstemperatur...?
I dag blir det en lugn dag, kanske något uppdrag eller så inte 😜men träning i kväll det blir helt säkert.
♥ Maria