Supper, med mera.
Det var ett utmärkt och framförallt ett nytänk från min sida sett, att ge rodret till två specialpedagoger när det gäller att boka restaurang på den här resan. Vanligtvis har jag själv bokat alla restaurangbesök då det varit jobbrelaterade resor. Nu var det väl främst för att jag inte kände mig kry som gjorde att jag gav uppdraget till Maria och Anna. Dessa två kvinnor är ju i Stockholm titt som tätt och har barn som bor här så de har ju bättre koll på läget än vad jag har.
Frukost på morgonen. Stockholm har inte visat sig från sin vackraste sida, det har varit grått, blåsigt och småkyligt. Hoppas vi får en skymt av solen i alla fall innan det är dags att åka hem.
Efter föreläsningar och samtal blev det kväll och middag på Supper som Anna hade bokat. Restaurangen ligger i Sturegallerian och har en undre åldersgräns på 23 år. Vi behövde i alla fall inte visa leg.
Här väljer man smårätter och gärna sex olika som man sedan delar på, fick vi veta av servitören.
Några valde en fördrink som var supergod. jag avstod från all alkohol, p g a att jag vill bli frisk helt och hållet. Då skippar jag det som drar ner på immunförsvaret. Men visst såg drinken läskande god ut!
Jag älskar ju räkor, och deras Gambas var utsökt. Lika så sotad tonfisk med vindruvor, smaker som gifte sig. Tartar på innanlår under ett täcke av riven smakrik ost, chips och en god sås. Ja, ni hör vad gott allt var. En fin kväll igen, med härliga kvinnor som man vill hänga mer med.
På väg till konferensen sista dag fotade jag NK:s skyltfönster.
Vårvackert.
Jag ska berätta lite om konferensens sista dag, som var den bästa innehållsmässigt tycker jag, men inte just nu. Professorn vi lyssnade på allra sist satte ord på något som många känner, men som kan bli svårt att kommunicera utan att många känner sig kränkta. Det handlar om "Det stora lidandet" som pågår i vårt annars så välfungerande samhälle, och professorna betonade att det absolut finns de som inte har det bra på många vis, men generellt sett så har vi det bättre i dag än på 1800-talet i industrialiseringens era, då kvinnor och män slet hårt både fysiskt och psykiskt med att få vardagen att fungera, men de led mindre trots allt detta, än vad framför allt unga gör i dag i vårt land. De som uppger att de mår dåligt av olika orskaer är främst de unga mellan 20 och 35 år typ som också är mest sjukskrivna. Varför har det blivit så? Fortsättning följer en annan dag...
♥ Maria