Det hjärtat är fullt av...
Ni har säkert alla hört uttrycket "orden som kommer ur munnen är vad hjärtat är fullt av ". Tror vi gott om människor är det så vi tolkar dem då de talar. Motsatsen, vad som sägs, tas emot med misstänksamhet och tolkas som något som är negativt.
Jag tänker att båda personlighetsdragen finns för människans möjlighet till överlevnad. Att tro gott om allt kan ibland göra en besviken, att tro ont om allt kan ibland rädda en från något dåligt. Bäst som vanligt att balansera på den tunna tråden
utan att falla.
Dricker en kopp te, medan jag väntar på att den nya slipmaskinens batterier ska laddas. Tid uppstår, tid till refektion. Ska inte läsa i dag, även om boken lockar.
Har ett projekt på G.
Spännande, den här kom min yngsta son med till sin mor. Han vet att jag gillar att renovera. Då får man slipa till att börja med när det gäller både fönster och möbler.
Två batterier, bra, då får man ett flöde med en som laddas och en som används.
Medan batteriet laddas reflekterar jag i min ensamhet över en dialog i DN som jag nyss läst. Ett samtal om Ulf Lundells dagböcker, och hur han diskuterar i den om nyheterna - världens eländen och sina egna vardagliga dilemman. Citat lyfts
ur hans dagböcker, träffsäkra och ibland med humor. Jag minns ett som jag läst någonstans; "Vardagar är det bästa jag vet och högtider kan dra åt helvet". Här gör det lite ont i mig då han valt bort sina barn och barnbarn mer eller mindre. Högtider
väcker känslor, helt klart och normen är väl att man då tar tiden till att träffa sina nära, eller så mår man dåligt över att man inte har förmågan att träffa dem. Kanske någon också mår dåligt då man träffar dem för att man projicerar
sina egna spöken på dem man träffar, blir aldrig bra.
För visst tusan hatar man högtider om man självmant valt bort relationen till sin dotter så som han gjort. Den bild jag fått av hans dotter är ju medial, och hon verkar ju ha otroligt kloka åsikter och tankar om livet och mänskligheten. Jag tror att han
hade haft massor att lära sig av sin dotter, som han nu väljer bort. Synd, men när han nu väljer ett liv i ensamhet med sin unga sambo-särbo kan han fortsätta göda den där buffliga, ibland träffsäkra och genuint tydliga bilden av sig själv som samhällsdabattör
på sitt eget vis. Semesterläsning, att läsa Vardagar del 11 som någon i artikeln i DN tyckte var bäst.
Guldglimtar från veckan som var...
Tigerjakt på Skurholmsberget med våran Hugo. "Mormor, du ska hämta mig i dag, tidig", sa han sista morgonen vi var barnvakt. Vilken tur att jag hade möjlighet att avsluta min dag lite tidigare och hämta gossen. Vi tog en promenad till Skurholmsberget
och det var så himla fint.
När vi på hemvägen passerade kioskbutiken säger gossen att han vill ha en glass, och nämner lite snabbt att mamma och pappa brukar köpa glass här, och då gör ju vi också det, så klart.
Det var en varm och skön kväll, så när jag blivit avlöst av pojkarnas föräldrar kom jag hem och drog i väg på en joggingtur. Ljuvligt!
Fredagen kom…
Efter en givande förmiddag med vår chef blev det lunch på Café Nouveau. Sedan tillbaka till Förvaltningen och jobb med min kollega Nina. En produktiv fredag.
Hemma blev det vår klassiska fredagsmiddag.
Joel kom förbi och åt med oss då hans Lovisa var i Piteå och sjöng. Vi planerade vårt projekt med honom som är proffs på att bygga.
Lördagen, och den ska jag berätta om en annan gång,
nu söndag och ska ut och testa den här nya slipmaskinen.
♥ Maria