En tuff vecka.
Veckan började med ont i bihålor och dåligt med sömn p g a det. Det har rullat på trots det, Haft så många viktiga möten, och en så bra uppstart av coachutbildning för några peppade pedagoger på skolan.
Det blev några timmar med Maria som lär oss coacha. Jag själv har ju gjort detta några gånger, måste vara den mest svårcoachade som går samma utbildning om och om igen. 😘
Fika åt alla som ville, det behövs då vi skulle vara fokuserade och lära oss.
Bihålorna känns så mycket bättre just nu, men inte helt bra. Kurerar mig dock med saltlösning och nässpray.
I vår skolmatsal får vi glada goda överraskningar.
Gott nybakat bröd får vi då och då plus en massa goda spännande maträtter.
Påsken närmar sig, och det är synligt på skolan, skoj!
Så skoj!
Ni som känner mig, vet att jag gillar möbler med själ, möbler som bär på en historia. Samtidigt faller jag för nytillverkade möbler som är av god kvalité, och som sticker ut lite lagom, alltså inte för hajpat. Det här är inte enkelt att beskriva, för i en rum som inte är något speciellt, där kan en fåtölj eller ett bord som sticker ut göra rummet, men fyller du rummet med massor av sådana pjäser, tar de ut varandra och det kan bli ett virrvarr som stör, alltså för mig. Någon annan kan säkert älska det. Ni vet smaken är delad, och det är väl bra.
Men jag scrollar runt på nätet ibland, då tid finns och kikar på både nytt och gammalt som ligger ute på olika nätauktioner. Det finns möbler eller andra inredningsdetaljer, så som lampor som är grymt fina, men de skulle inte passa in i vårt hem. Sedan finns det sådant som jag kan tänka att den där har något, men var skulle jag ha den. Det händer att jag ger mig in i budandet, och det är skoj, det är ju som en tävling. Jag brukar försöka hålla mig till vad det kan vara värt, och köper jag på auktion ska känslan av att jag gjort en bra affär infinna sig. Annars kan man ju lika gärna köpa nytt.
Det här skåpet, blev mitt för att jag lite för snabbt gav ett bud som kändes som ett bra pris. Trodde väl inte att jag skulle vinna budgivningen, vilket jga gjorde. Då insåg jag att det blev besvärligt, för skåpet fanns drygt fem mil från oss, och det kunde jag inte hämta ensam, var för tungt och för stort. Funderade till och med på att säga ifrån mig skåpet och be säljaren sälja till dem som köade på det.
Jag har dock svårt att ge upp, vad det än är, så jag engagerade Lukas, då sa hans far att jag omöjligt skulle orka bära detta med Lukas, utan här behövdes även han. Okidoki, det blir väl bra, inte mig emot. Så det blev en utflykt till en by utanför Piteå efter jobbet. Tur att mannen valde att följa med, för skåpet vägde massor och var tungt även för dem två och det trots att de hade bärremmar.
Det måste målas sa jag, och jag kanske säljer det sa jag lite tveksamt. Aldrig sa min man, för nu var han förälskad i kolossen. "Vilket gediget hantverk", sa han och strök med handen över skåpet. "Det vore väl synd att måla ett sådant här skåp som någon kämpat med för att få bort all färg ifrån någon gång för länge sedan", sa han sedan.
Nu står skåpet på vår glasveranda och jag vet varken ut eller in, ska jag måla det, eller inte? Behålla det, ja min man vill ha det...
Vad tycker ni?
Nu är det dock en möbel för mycket här ute.
Soffan, när ska ni hämta den, Joel och Lovisa?
Sedan blev jag överraskad, för Lukas valde att bjuda oss på middag på Pensionatet i Piteå. 
Oj, så skoj! ( Vi fick den här middagen i present av honom då vi fyllde år i somras, men det är ju en tid sedan, så vi hade nästan glömt bort det).
"Jag kör, så ni kan ta ett glas vin om ni vill", sa gossen.
Fint ska det va, vi började med en ost och charkbricka.
Efter det valde vi att dela på tre olika rätter, eller på en riktigt smakrik risotto först och sedan,
två olika vedugnsbakade pizzor. Allt var så gott, och jag tror de till och med har Norra Norrlands godaste pizzor.
Mysigaste kvällen.
♥ Maria