Livets final…

Finalen i livet som man inte får vara med på, när det gäller en själv. I dag har vi gett den sista hälsningen till min moster,  91 år var hon när livet tog slut.  (null)
En fin begravning. Hennes barnbarn Ellen sjöng solo, så vackert. Hennes svärdotter höll ett fint tal. En fin stund  med  släkten.  (null)
Min man berättar något med inlevelse åt Sören och min bror. Prästen frågade min mosters barnbarnsbarn var det tror att hon är nu, deras mormorsmor etc.
 -I himlen, sa någon liten. 
-Vad tror ni hon gör nu, frågade prästen då?
-Dricker whiskey, sa någon.
-Spelar fotboll, sa någon annan liten. 
-Jag tror att hon dricker whiskey och spelar fotboll, för det ska jag göra då jag kommer dit, sa den gulliga prästen. 
Jag tror inte hon gör något av det, för jag har nog i princip aldrig sett vare sig min mamma eller moster dricka alkohol eller spela fotboll. 

Men tanken är ju skön, att man kan göra allt man vill eller inte vill i detta liv när livet tar slut. 
Axel har hängt med oss och har hunnit på en fisketur. 
(null)
Det var och fiskade vid Kalixälven.
(null)
Fiskelyckan, så där. De var inte så nöjda.  (null)
Nöjd var Axel över maten vi åt på vägen upp.  (null)
Vi fick inte stanna här och fota, för Axels morfar var så stressad. Så båda jag och Axel fotade i farten då vi passerade Jockfall. 
(null)
Renen med de längsta horn jag sett traskade lugnt längs vägen så som de oftast gör, renarna här i norr. Det var det mest spännande på vägen hit. 
Annars, kanske marknad i morgon i Pajala, kanske inte. 

❤️ Maria
Kommentera inlägget här: