En resa tillbaka i tiden...
I går var vi på en spännande resa, jag och två av mina gossar och min mamma.
Efter en grusväg som Gustav tyckte vi skulle ta, som var mer lik en berg och dalbana än landsväg, tog vi oss sakta framåt. Jag fick kryssa fram bilen mellan alla gropar och gupp, och till sist tog vi oss fram till en asfalterad väg som sedan ledde oss
till Ullatti.
Här där min farfar bodde hela sitt liv, där min pappa växte upp.
Här intill köksfönstret hade farmor ett vitt träbrod och vita stolar där vi satt varma sommardagar och drack hemkokt saft och åt en kanelbulle eller liknande.
Här bor min farbror Lasse och hans fru Anna-Stina.
Lasse ser ut som farfar, och är väldigt lik farfar, så där entusiastisk, en otrolig berättare som jag minns att farfar var. Lasse vet allt om vår släkts historia och jag frågar om allt jag vill veta.
Köket med bordet precis så som det var då farmor och farfar bodde här. Jag minns hur jag någon augustikväll innan skolan skulle börja igen, satt och bläddrade i Ellos och Rowells kataloger, där man beställde kläder, den tidens nätshopping.
Jag visade vad jag önskade mig, och farmor skrev upp allt på en beställningslista som sedan lades i ett kuvert som frankerades och lades i en brevlåda. Sedan fick man vänta, i evinnerliga tider, inte som i dag inte. Efter kanske en månad
fick man en avisering, att paketet fanns att hämta på närmsta postkontor.
Så himla tacksam över denna snälla snälla farmor. Ibland blev ändå jag besviken på det jag beställt, för färgen var inte alls som i bild, eller kvalitén inte alls så som den såg ut att vara då man satt med katalogen framför sig.
Här på övre plan i det här rummet sov vi oftast då vi var här. Mysigaste rummet, om ni frågar mig.
Efter någon timmes prat och fika fick vi alla en rundvandring på ägorna. Sedan var det dags att tacka för oss. Så glad att jag fick med mig både Gustav, Joel och min mamma.
Gården ligger på den absolut vackraste platsen i byn och det tack vare att hästen inte orkade dra timmerstockarna upp på berget, där huset första skulle ha byggts. Lasse berättade att hans farfar som byggde huset, egentligen inte
var ämnad för att sköta en gård med 600 hektar skog, djur och sådant. Han var filosof, laesdadianpredikant och reste runt i norra Sverige, Norge och Finland och predikade laestadius lära. Hans fru Anna-Britta fick ta hand om
barn, gård med hjälp av dräng, piga och så småningom min farfar och hans bröder som tidigt fick hjälpa till med allt. Jag kan se min farfarsfar predika till sina söner innan han reste iväg att de skulle hjälpa sin mor
med allt då han var borta på sina resor i guds tjänst. Han var inte en sträng laestadian, han hade slips och sa att hans tro satt inte i slipsen osv. Det blev ett besök på farmor och farfars grav också.
Innan vi lämnade byn stannade vi vid en av de två foodtrucks som står här.
Här köpte vi thaimat, och fick en trevlig pratstund med två motorcykelkillar från Stockholm som valde små grusvägar hellre än E4:an och liknande under sin resa. De berättade att de visste att Matti i Franska trion vuxit
upp här i byn, och det visste ju vi också. Jag frågade dem om de hört låten Kuppari som Mattis pappa skrivit. De hade inte hört den så jag spelade upp den åt dem. Skoj, med lite spontana kontakter bara så där, på en byaväg i en
liten by i Lule Lappmark.
Gossarna plockade ännu mer hjortron. Sedan åkte några av oss hem, och det var den helgen.
I morgon, eller kanske redan i em ska jag i väg och köpa färg till fasade på vårt bygge.
Lika bra att göra det, även om en sida av tre utvändigt ännu inte är klar.
♥ Maria