AI, vad ska man säga?
Det är spännande och skrämmande med all ny teknik. I dag hade vi föreläsning på Kulturens hus om AI. Vi har fått lite kunskaper om detta fenomen tidigare, och nu i dag fick vi lyssna på Mattias Beijmo, född och uppvuxen i Eskilstuna med rötter i Korpilombolo. Han är författare och digitaliseringsexpert.
Omslaget på hans senaste bok, skapad av AI. Han berättade om hur han bett AI skriva om honom, med några ledord, det blev snabbt en text som hade en hel del faktafel, det stod att han var född 1952, då han egentligen är född 1974 osv. På det här viset kan vi bli lurade om allt i vår värld. Sedan är det inte helt nytt detta med att källan ljuger lite, mycket eller helt och hållet, oavsett källan är en robott eller en livslevande människa. För vi har väl alla oavsett ålder, fått kritiskt granska samma nyhet i två politiskt olika dagstidningar t ex. Här behöver det inte vara så att journalisten ljuger, men beroende på vilket parti som driver tidningen vinklas så klart budskapet utifrån det för att framhäva ett politiskt ställningstagande.
Kulturens hus är en fin byggnad i vår stad.
Skillnaden nu mot då, när jag var tonårstjej är att jag läste dagstidningar, och nu läser det flesta barn och ungdomar allt via skärmar, och då är det inte ens tydligt vem som står bakom budskapet. Vi visste skillnaden mellan NSD, Kuriren och Norrskensflamman, för det gjorde väl alla då?
Nu är det i princip samma artikel i både NSD och Kuriren. Flamman finns väl inte längre.
Det blev liviliga diskussioner efter föreläsningen utifrån de frågor vi hade i uppgift att resonera kring.
Vad händer med våra barn som vuxna, av att ha tillbringat sina liv vid skärmarna? Vad behöver vi undervisa om i skolan och vad händer med vårt samhälle i framtiden, det hade man ju velat veta redan nu, eller kanske lika bra att inte veta.
Kommer trenden att vända? Kommer de barn vi idag har i skolan att välja bort skärmar helt för dem själva och deras kommande barn?
Kommer Hugo och hans vänner som 30-åriga framtidsvisionärer kräva att få skriva allt för hand, skicka brev på gammeldagsvis som hans mormor gjorde som barn och betala sin mjölk de köpt på bondgården med riktiga pengar? Eller så har de krokiga värkande ryggar och axlar som krånglar av allt sittande framför skärmar, och istället för att gå till doktorn blir de opererade av en robott. De bor ihop med en AI - person som bara beter sig så som de vill utifrån vad de matade in i datorn då den skapades. Den går väl att omprogramera när de ångrar sina val, tänker jag.
Hugo älskar de stunder han får låna en mobil och kika på någon barnfilm eller spela något spel. Han gillar också att kika på mina foton, och det är ju sällan någon ber om att få se dem, så jag blir så klart glad av att han ber om det.
Vi har massor med frågor och funderingar och få svar, och så får det vara.
Vi var några som åt lunch på Odod och jag valde friterad Maki. Gott!
I morgon startar vårterminen hos oss, sent tycker en del föräldrar,
de börjar vara less på att tjata om skärmtid som överskrids, eller så har de redan kapitulerat...
♥ Maria