Lucia och annat skoj!
Min fredag hade jag fixat in i minsta detalj för att hinna med allt. Tidig uppstigning, för 07.30 skulle jag vara på Hugos förskola för att få se honom och hans förskolekompisar lussa utomhus för deras familjer.
Han var så klart finaste pepparkakan i hela Luleå den här morgonen. Mitt i en av sångerna de sjöng, fick han syn på sin mormor och ropade högt; "Hej mormor" och vinkade till mig för att sedan fortsätta sjunga så glad. Gissa om hans mormor dog sötdöden då. När barnen sedan delade ut pepparkakor åt sin familjer sa jag hej då, och rusade vidare till min skola.
Där var det Luciafirande de lux!
Ingen bild, som ni vet får vi inte fota vilket är så himla tråkigt, men vår musikfröken Görel är en stjärna på att lotsa eleverna till att sjunga det vackraste de kan och de tar i från tårna. Tre musikanter spelade instrument till, vår förskollärarare Katrin spelade fiol, Görel dragspel och piano och Lars Paulin spelade något? Vackert var det i alla fall.
Våra vaktmästare dök upp medan jag satt i Benzeliusgården i godan ro och njöt av allt vackert. Som tur var väntade de på mig, och jag fick hjälpa till och tömma två högskåp som flyttades genom hela skolan i all hast,
Mitt i allt tappade jag en ask med tusen små knappar, vilket inte fick hända en dag då jag hade massor att göra och också skulle sluta tidigare än vanligt. Maria, skolans specialpedagog hjälpte mig, och vilken tur jag har, att hon finns!
Olivia och August 💝 tagna av stundens allvar.
Helt plötsligt var vi i Kyrkbyn på begravning. Min svärdotters mormor fick ett fint avslut av ett långt liv. 97 år fick hon vara en del av livet på den här jorden. Eva Plumpu sjöng så vackert och allt var ljust och fint så som Iris hade önskat. Jag minns de gånger vi pratade om Luleå då hon var ung. Om andra världskriget och de ryska unga pojkar som kom från Norge med tåg till Karlsvik där hon växte upp. De var krigsfångar och fick vänta inhägnade bakom staket på ryska båtar som skulle hämta hem dem, och så klart var de spännande att hänga utanför staketet som ung tjej och försöka kommunicera med dem. Om hur livet var då hon och hennes man sedan drev Larssons frukt i Luleå tills de gick i pension. De bodde mitt i stan då, bakom Lule energi arena. Det finns snart ingen kvar att fråga som levde på den tiden.
Minnesstund hos mina barnbarns mormor Barbro och hennes Kenneth.
Så julfint och vackert.
En skön och lugn stund.
Våran Gustav längst till höger i bild.
Iris som ung, kanske då de ryska fångarna stod utanför Tyskmagasinen i Karlsvik och väntade på att få komma hem.
Vi kom i alla fall hem så småningom, fixade till oss lite för en julfest hos Bitte och Göran.
Ååå, vilken dag de blev! Allt från små skönsjungande Lucior, tärnor och tomtar och vår goa pepparkaka till en fin andaktsfull stund då vi följde Iris till den sista vilan för att sedan avsluta den här Luciadagen med den årliga julfesten med en del av våra vänner. Mer om den nästa gång jag kikar in här.
I dag, en form av vilodag för mig, med lite fix hemma och förhoppningsvis träning i kväll.
Önskar er alla en fin tredje advent!
♥ Maria