Riksgränsen - Låkta
Att handla här på ICA en lördag eller söndag är lite kaosartat. Butiken är fylld av köpglada norrmän med överfyllda vagnar med allehanda matvaror och drycker. Där i mängden hittar man kanske en och annan svensk som har någon form av boende här, någon fjällvandrare och en och annan på genomresa till Lofoten eller något sådant. Jag försöker handla smart och tänka framåt, så jag slipper stå i kö där varje dag.
I övrigt var det rätt så många av våra grannar som var här under helgen, men nu har nog många börjat jobba igen, för nu är det lugna gatan. 
I dag gjorde vi oss i ordning för vandring tidigt. Jag var lite orolig för min mans ork p g a att han bröt lårbenshalsen för 7 månader sedan. Men han stod på sig, sa att han orkar gå den minst sagt jobbiga vandringen till Låkta. En tur till Låkta fjällstation, tar lite tid, och med en titanhöft som han skryter om att han har kan det eventuellt ta ännu längre tid var min farhåga.
Han var vid gott mod och sa att det går bra varje gång jag frågade.
Det fanns inga snölegor kvar så som det brukar. Tyder på en varm sommar.
En välbehövlig paus, det var 24° varmt nästan hela vägen upp, så det gäller att dricka vatten.
En stunds vila och här blev det lite molnigt ett tag vilket var skönt.
Här har vi precis kommit upp genom Vargpasset, vilket är en skön känsla för då har man inte så långt kvar upp. Men det stiger och stiger...
När man ser stugan, känns det nästan som en hägring.
Nu, en våffla.
Lite väl mycket grädde som jag fick skrapa undan, men så gott.
Så glad att det fungerade, att gå hit med en titanhöft för min man. Själv är jag tacksam över att mitt vänstra knä har fungerat utan att ta ont i flera veckor, ända sedan jag fick tips av Joel på en stretchövning för knät. Lite kännde jag dock av det då vi gick ner, för det belastar ju knät så mycket mer då. Attans också, men i morgon ska vi ha en lugn dag och vila våra ben och mitt knä.
♥ Maria