Gårdens björkar, ett minne blott.
Vårt hus kanske någon gång kring 1935. runt huset ett antal tunna glesa björkar. Innan vi köpte huset hade gården massor av björkar runt tomten. De var knappt sol på gården då, så Ola och Carina som bodde här före oss tog ner alla förutom de två vid infarten.
På sommaren har de gett välbehövlig skugga och in i huset har ett milt skimmer sipprat in. Jag som vuxit upp i Kiruna är inte van med björkar i den här storleken, och älskade dem från allra första början. Kanske föll jag för huset redan vid infarten då vi körde in här för första gången en söndag i maj 1986.
Vi har i flera år förstått, att slutet av en era närmar sig. För snart ett år sedan var det en hiskelig storm och dagen efter upptäckte jag att det ena trädet hade en spricka, en lång spricka längs stammen. Min man gjorde som han alltid gör, lagar till det som är trasigt.
Så han drog ett spännband runt trädet i flera varv hårt. Så har det stått tills i dag.
Till och med på våning två har de skira björklöven gett rummen skugga och fyllt dem med ett milt sommarljus.
Vackert även på vintern. Nu slipper våra grannar få sina gräsmattor fulla av björklöv då höstvindarna viner, och jag behöver inte bli irriterad över allt gult pollen som täcker altan i början på juni, eventuellt kliar det inte heller lika mycket i ögonen nästa sommar. Men kalt och tomt blir det.
Båda björkarna hade börjat ruttna i mitten, så det var dags.
Minnen, hur Frida som liten hängde i repstegen som vi fäst i en av grenarna, och hälsade på alla som passerade på vår gata, hur jag gång på gång fick be Gustav klättra ner från någon av grenarna, lugn i rösten, men med hjärtat i halsgropen. Lukas som hoppade från någon av grenarna upp på bodataket när han trodde att ingen mamma såg honom, och kanske det var Joel som gjorde fågelholken som vi hängde upp där och visst var det fåglar i holken säger min man. Ja, det kanske bodde någon pippi där som inte var brydd över allt stoj på vår gård. Det var i alla fall en av Fridas killkompisar som hängde i basketkorgen så den föll ner och gick sönder någon sommarnatt.
Vi ska plantera nya träd vid infarten, även om någon pessimist säger att det blir svårt att få de nya träden att rota sig, då dessa sugit ut all näring ur jorden under ett så långt liv. Inser dock lite sorgset att jag och min man är för gamla för att hinna njuta av praktfulla träd vid den här infarten, men vi får väl plantera för dem som kommer efter oss.
💝
En söndag åkte jag till Lukas för att få upp en knopplist till, och samtidigt funderade vi var han skulle hänga en lampa han haft liggande i ett år. Jag såg var den skulle passa perfekt, men då måste vi få lite elhjälp av Otto.
Han valde bort överskåp för att få ett luftigare kök.
Nackdelen är att det blir mindre med förvaring. Då kan man ha en vägghylla, eller knopplister som det blev nu.
De här är från Norrgavel som jag tycker är så fina och smäckra.
Blomman på balkongen ser ut att lida, jag tror att det beror på att lägenhetsinnehavaren glömt bort att vattna den då han allt som oftast är någon annastans än hemma. Själv säger han att det beror på att det regnat så mycket den sista tiden. Tveksamt...
Han fick ett fint grönt ljus av sin mor, kan ju vara mysigt om han får besök nu när det skymmer om kvällarna.
När det handlar om livets kretslopp så ska vi värma vårt hus och vår bastu med träden som nu ska bli ved. Fint ändå.
I morgon fredag,
och jag ser fram emot denna helg.
Ska berätta mer, någon kväll framöver.
♥ Maria
Björkar är ju så vackra! Vi har en riktigt stor som står bredvid huset som jag riktigt älskar. Dock går vi i funderingar att kapa den då den blivit alldeles för stor, den är nog 3 våningar vid det här laget men ändå så sjukt fin och stabil än så länge. Problemet är väl att om det blir storm och nån gren går av riskerar den ju att trilla över huset.