Frida 40 år!!!
Det känns som vi är lika gamla helt plötsligt, jag och min dotter. Ändå inte, så klart.
Vi började fira Frida på lördag på Cape East, ett superfint SPA hotell i Haparanda. Skönt att få vara inne en dag då vädret var ruskigt, regn och hiskeliga vindar. 
Timmar med bad och olika bastun. Hugo fick dispens för att hans mamma fyllde år, man måste egentligen vara 7 år, och det var ju snällt av personalen att han fick delta på roligheterna. I utepoolen fick man dra upp solstolarna några gånger när det stormade som värst.
Det allra bästa var nog att vi fick en hel dag och kväll tillsammans hela familjen. Axel och Olivia var flitigast på att isduscha och gå ner i isvaken. Jag doppade mig tre gånger under våra timmar där i det iskalla vattnet, och det ger ju faktiskt en skön känsla efteråt.
Vi var klar först och fick med oss Hugo, så fick de övriga fortsätta bada. Hugo fick se på film via min dator och var nära att nicka in flera gånger. Hugos morfar han behövde bara lägga sig ner så sov han.
Klockan blev 19.00 och vi skulle äta middag i restaurangen i det fina gamla huset. Hugos morfar blev förtjust i inredningen här och vill ha skinnfåtöljer i vår utbyggnad som så småningom ska inredas, det fattas bara innerväggar, tak och golv. Alldeles snart startar älgjakt och annat så det lär ta tid innan den blir inredd.
Vi får väl se hur det blir med inredningen när allt är på plats, jag har ju redan stolar och ett halvfärdigt bord som jag hade tänkt ha där. Ännu något vi måste diskutera innan jag ändå får som jag vill...
Lukas kikade på inredningen i restaurangen, och vi fick en liten föreläsning om tillverkare, var de tillverkas, material etc. Han har lite svårt att släppa sitt förra uppdrag i yrkeslivet där han arbetade med möbler i offentlig miljö.
Tills sist hade alla droppat in, och vi fyllde vårt bord. Maten var förbeställd, skönt då slipper man fundera. Frida fick presenter och foton från då hon var liten och fram till i dag.
Våra söner på rad, ja, Otto är ju också våran son, svärson om man ska vara noga. De två närmast kameran av mina söner vill helst inte att jag lägger ut bilder på dem, vilket inte deras far och deras lillebror kan förstå, "vem bryr sig", säger den yngsta sonen och hans far instämmer. Tur för mig, att jag har någon jag får fota.
Hugo möblerade om på bordet. Något måste man ju få göra medan man väntar.
Min förrätt. Skagen toast.
Den här charktallriken valde flera till förrätt, och den var riktigt god sas det.
Till varmrätt valde jag Filé Mignon och den var precis så god som jag hade förväntat mig, lagom stekt och med supergoda smaker som gifte sig med potatiskakan som var kryddad med timjan.
Otto var nöjd med sina val av mat. Och hans förrätt med pilgrimsmussla dränkt av asiatiska smaker skulle jag nog välja om den finns kvar nästa gång jag kommer hit.
När det blir vet man aldrig, hade gärna åkt hit i december, men de har fullbokat ändå fram till jul sa personalen p g a franska turister som kommer till Luleå med direktflyg från Paris varje vecka under vintern. Skoj för Student Consulting som driver hotellet, men synd för oss som bor här i närområdet.
Frida ville inte att vi skulle sjunga för henne i restaurangen, men Axel tog ton och vi stämde in, det var ett fint initiativ från Axel. Vi firar ju ändå hennes 40 år!
När vi ätit efterrätten som också den var helt perfekt belv barnen lite less, så de fick hyra en trampbil och trampa runt ute i stormen, den var otroligt tung att trampa och i den stundtals kraftiga motvinden blev det ännu tyngre så klart, Otto gick ut och trampade med alla barnen en stund så de tog sig en bit framåt. Sedan ville Axel spela minigolf.
Alla vuxna, inklusive hans mamma sa nej, inte nu i kväll det är mörkt ute och storm. Han gav sig inte, det kostade en slant att spela, men han fick inga pengar till det. Ett nej är ett nej, i alla fall nästan alla gånger. Ibland måste ett barn få vinna en strid så de får uppleva att det finns en mening med att kämpa, men inte alltid för då blir det kontraproduktivt.
Efter en halvtimme hade han lyckats övertala receptionisten att få spela utan pengar. Så han fick klubba och boll, och spela ensam är inte skoj, så tre minuter senare hade han även fått en klubba och boll åt Olivia. En snäll och gullig receptionist, och en envis och gullig Axel.
Klockan 22.30 ville Frida fortsätta fira på finska sidan om gränsen i Torneå, men alla andra var trötta och ville nog bara få sova. Rätt så bra tycker jag, att de övriga ville sova. Fridas föräldrar, ( alltså jag och min man) behövde inte vara barnvakt just den här kvällen, då vi alla var trötta efter dagens bad.
Jag sov så himla skönt den här natten, blir nog så efter all värme kontra isbadsdopp. Vaknade 07.30 och min man sov, jag drog på mina träningskläder och gav mig av på en kortare löprunda. Hade inte tittat ut innan, så det blev att springa i regn och ännu en blåsig dag. Skönt ändå, fast jag blev lite blöt.
När vi kom till frukosten hade alla våra barn och barnbarn redan hunnit äta, alla utom Lukas som sov länge. Axel var supernöjd, han fick äta och dricka precis vad han ville. Det blev en massa ingefärs shots med olika frukter, någon plätt och ännu mer frukt.
Hugo tappade bort sina sandaler, (som vi hittade efter lite sökande) och obrydd av att ha tappat sandalerna passade gossen på att dricka några glas äppeljuice som han älskar. August undrade varför bara Olivia fick åka till stan (Luleå) med mig, för han vill också åka till stan med farmor. Oj, jag fick dåligt samvete så klart, som inte förstått att han skulle vilja det. Så vi planerade en stadsresa framöver.
De som kom till frukosten tidigt gav sig iväg, och kvar blev vi som kom sist. Några skulle över till Finland, någon skulle på det stora varuhuset i gult och blått.
Jag kom på att jag behöver lite fler glasburkar att förvara mat i, alltså fick jag med mig Lukas och hans far, till det blågula varuhuset.
Det blev lite mer än glasburkar, så som det alltid blir på IKEA. På Gårdsbutiken hade jag köpt en burk te till, för te av just de märket är riktigt gott och av god kvalité. Där hittade jag även en lampskärm på 50%.
På Iitalas outlet hittade jag två fina grytor på 50%, första sorteringen men kartongerna till dem saknas därav priset sa de till mig i affären. Under tiden var min man på Stadiums outlet och hittade något åt honom. Så det blev ju ändå lite shopping.
Tänk ändå, att ett barn får livet att förändras så totalt, som då Frida kom den där sensommardagen, den sista söndagen i augusti 1984. Så oändligt med ansvar låg i vår famn, en söt tjej som redan från första början visste vad hon ville, hon gjorde världen så mycket roligare och mer spännande än vad vi någonsin hade kunnat föreställa oss 💝.
Den bästa helgen!
(förinställt inlägg, kommer inte hinna blogga på länge, tolka det som uppehåll en dag eller två)
😘
I morgon efter jobbet åker jag till Frida,
och är med en stund på hennes fest för sina vänner,
tar sedan med mig Hugo ch Axel hem till oss och de får sova här.
På tisdag har vi föräldramöte på skolan, lika med sen kväll.
Så kanske på onsdag...
Vi ses!
♥ Maria