"Åkahem" dag
Kvällen innan vi ska åka hem brukar jag börja lite smått, med städ och packning. Allt för att inte behöva stressa dagen därpå. Min man gör tvärt emot mig, och säger alltid att han gör det i morgon. Det är något jag hatar, just de orden. Min mamma säger och har alltid sagt som ett mantra, "Skjut aldrig till morgondagen, det du kan göra i dag". Jag är väl präglad av det, det sociala arvet. alltså gör vi olika, jag packar och plockar, han chillar, typ.
När jag kände mig nöjd med vad jag gjort för att underlätta dagen därpå, blev det kvällsmys, bästa myset, att bara få vara här och att vårt yngsta yrväder kommit ner från Kebnekaise. Det är ju inte riskfritt att ta sig till toppen, så hela dagen hade jag en oro som jag trängde undan, och när han väl var uppe på toppen ringde han ett FaceTime-samtal och snurrade runt med sin mobil, då blev jag riktigt rädd, det är ju där det finns fruktansvärda stup. Så jag bad honom lugnt, så lugnt jag kunde att stå still och sedan gå ner försiktigt.
Även om det inte är midnattssol längre är kvällsljuset härligt så länge det varar.
När Lukas ringde 20.30 och sa att de nu var tillbaka på fjällstationen kändes det oerhört skönt. Då blev det en restfest när jag för en stund kände lugnet ända in i själen.
I glaset, alkoholfri cider med massor av is. Ost och olivetr som fanns kvar. Utsikten, älskar den vyn oavsett årstid.
Det blev morgon. Vi tog det lugnt för jag hade ju gjort en massa redan kvällen innan. Vår sista dag i fjällen för denna gång. Ingen brådska ändå, det är ju varmt och ljust ute.
Stigen ner till stranden.
Här träffade vi våra grannar Lina med familj och Amelie med sina barn. Skoj, att prata lite med dem och simma lite i det ljuvligt härliga vattnet. Det är kristallklart, du ser botten som genom en fönsterruta. Jag sa till min man att det är det härligaste vattnet jag simmat i någonsin. Han tror inte på mig, men sist han simmade här är många år sedan, så han har nog bara glömt hur härligt det är att simma i en fjällsjö.
Städade och slängde flaskor med små skvättar att vinäger, olja och annat som stått här för länge.
Vi hade glass i frysen, bäst att äta upp dem tänkte vi. Lite tråkigt att lämna detta, men nu blev det så i alla fall. Hoppas att vi hinner vara här något i september, och kanske till och med i oktober.
I Kiruna åt vi en sen lunch, tidig middag på Spill.
-Vi måste kika in hos min bror och hans familj sa jag åt min man.
-Ok, sa han och styrde bilen upp till Högalid.
Pigingången till deras hus.
Huvudentrén med de fina gamla dörrarna från då huset byggdes någon gång i början på 1900-talet.
Min bror är rätt händig, han har gjort vinstället som är så snyggt.
Ljusstaken också. Passar perfekt här i vår miljö med snö och skoterleder.
Den här stolen och en soffa i samma stil har min bror renoverat. Så himla fint, och skön att sitta i. Vi satt ute, fikade och planerade min mammas födelsedag innan vi fortsatte hem.
Min bror, Anita och Kajsa ville veta allt om Lukas bravader med sommarfest hos sina föräldrar för sina vänner och vandring till Kebne. De fick veta allt vi vet, och de vi inte vet behöver vi kanske inte veta...
Älskar denna unge till månen och tillbaka, även om han gör sin mamma orolig av och till.
♥ Maria