En Kirunahelg!
Alltid lika skoj, att åka upp till Kiruna, om så bara för ett par dagar. Nu tog jag ledigt på fredag.
Valde det tidigaste och billigaste tåget upp. Tur vi har Gustav i byn, vår äldsta son som alltid får ställa upp och skjutsa7hämta oss. Strax efter 05.00 stod vi här och väntade.
"Ni kan sitta var ni vill i den här vagnen", sa konduktören då vi klev på, endast en till morgonpigg i samma vagn som vi. 
Vi tog våra platser som vi hade på vår biljett, har varit med om resor då vi valt andra platser, och innan vi kommit fram har vagnen fått fler passagerar och är det utländska turister står de på sig och vill absolut sitta på sin bokade plats, alltså får man flytta sig med pick och pack någonstans längs malmbanan.
Kirunavaara i bild, berget som när och klär en stad. När man ser bilder från innan berget förlorade sin ursprungliga silhuett var det här en vacker plats med en stor sjö som gav fisk i mängder har det sagts. Nu är delar av sjön torrlagd och malmen måste upp, för landets välfärd.
Gulliga Kajsa stod på station och tog hälsa oss välkomna. Varm i hjärtat av att få krama om den här brorsdottern och i dag ska jag på en shoppingtur med den andra fina brorsdottern Elin.
Väl i stan, den gamla alltså, skjutsade Kajsa mig till en adress här i stan där jag skulle hämta något fint som jag budat hem för en billig peng i förhållande till nypriset alltså.
Den här presentasken har alla LKAB anställda fått i julklapp för många år sedan, och kvinnan som sålde dem hade inte ens använt dem.
Vi drack te/kaffe och pratade i kapp med min svägerska Anita. 
Kajsa hade köpt nya magasin som hon lyfte fram åt mig, alltså vilken ljuvlig förmiddag.
Sedan tog vi oss till Hjalmar Lundbomsgården för lunch.
Här i den gamla staden står nu en massa flyttade byggnader med utsikt mot vår vackra fjällvärld.
Det här huset är särskilt fint tycker jag, önskar att jag fick en inbjudna hit bara för att få se hur allt ser ut innanför väggarna.
Min man valde en vilttoast som var riktigt god.
Jag körde på en räktoast, god den med. Lyx en ledig dag, ett glas kallt vitt vin till lunch.
Min man traskade i väg och min date för dagen dök upp. Ingela, kusinvitamin. Ingela visste att deras våfflor var särskilt goda, alltså valde jag en sådan jag med, och blev alldeles för mätt, men det var värd att äta med glass och grädde och massor av blåbär. Vi pratade ihjäl oss, nästan.
Ett foto som gjorde mig lite berörd, små gossar från 11 år och som arbetade 6 timmar per dag med att bygga en väg upp till Kiruna kyrka en gång för länge sedan. En har inte ens skor på sig.
Genom staden gick renarnas flyttstråk innan allt förändrades, innan alla hus byggdes och gator drogs fram, och länge fortsatte man flytta renarna genom stan. Allt handlar om att anpassa sig, vare sig man vill eller inte. För kan man inte förändra något, måste man hantera det. Hur bra eller dåligt det än är det som sker.
Det finns så mycket gott att njuta av här, på Hjalmar Lundbohmsgården, men vi hade fått nog av allt gott. Jag åkte tillbaka till min bror med familj.
Jag hade några telefonmöten på eftermiddagen, och sedan var det bara en mysig kväll kvar med allt gott.
I dag, massor av skoj, först en shoppingrunda med Elin och sedan hockey. Lukas har match här i dag och i morgon, och matchen i dag ska jag i alla fall se.
Jag önskar er en fin helg!
♥ Maria