Varje steg räknas...

Lyssnar på Jonas Gardell som blir intervjuad på TV. Så himla kloka saker han säger! Måste få till en helg i Stockholm i höst för att se hans show där då. Han går på promenad och har glömt sin stegräknare, och får "panik", räknas en promenad utan stegräknare? Filosof som han är, funderar han ett tag och kommer fram till att "varje steg vi tar i livet, räknas". Att livet, hur kort eller långt det än blir, är det ett fullt liv, och livet ska levas så att det är värt att dö. 
Jag, 19 år i Paris, Djupa tankar, som oftast. Efter år av tajta, supertajta jeans, hade jag gått över till jeans som satt löst och en oversized jacka. Kanske en revolt mot modet just då. Eller så var det modet just då, minns inte exakt vad. Det kan faktiskt ha varit de där jeansen från Gul & Blå som man köpte två storlekar för stora, tvättade och fick dem lagom i midjan men fortfarande baggy. Livet då, var både skrämmande och spännande, och nu tänker jag på Jonas Gardell igen. 😘
Nog om filosofi, dagarna är här och nu. 
Jag tog lite ledigt i går, för att Hugos förskola var stängd. Förstår fullt ut att Förskolor och Fritidshem behöver tid, gemensam tid för pedagogerna för att utveckla verksamheten främst, men också för att skapa tid för att få till alla teroier i praktiken.I vår kommun stänger man förskolorna 6 dagar per år. Har man sedan barn i skolan som går på Fritids blir det fyra dagar till, som inte ligger samtidigt. Inte lätt som föräldrar, att mellan allt vabbande sedan ta ledigt för att förskolan/fritids är stängd. Alla har inte föräldrar som kan ställa upp och vara med sina barnbarn heller.
 
Hugo såg en chipspåse och blev så sugen på zips. Fredag, då får man lyxa lite sa mormor, men bara lite. Hugo förstod fullt ut allvaret med att njuta med måtta. 
Lite kreativt jobb och sedan...
lek.
Så himla fint det är, att få vara mormor!
 
Hugo blev hämtad och det blev så småningom sen eftermiddag. 
Gustavs familj kom på middag och de fick bestämma menyn. 
Inte helt otippat önskades en tacomeny.  
Olivia berättade om sitt liv i skolan och i...
skidspåren. 
Vi spelade memory med vackra skor. Ett memory jag köpt i London.
Under tiden producerade August teckningar till sin farfar, bara till farfar. 
Då bytte vi spel, och spelade "Alias" som August ville vara med i. Så himla fint det är att få vara farmor!
 
Finaste fredagen så klart!
Glöm inte att alla steg räknas 💝
 
♥ Maria
 
 
 
Kommentera inlägget här: