Vår grannby, Avan.
Under alla våra år här i vår by, där jag trivs hur bra som helst, har jag ändå känt en viss förälskelse tilli vår grannby på andra sidan älven. Varför?
Måste beror på den Bullerbykänsla man får då man kommer in i byn med färjan och ser de gamla charmiga trähusen med rosenbuskar och annat frodigt runt husen mot den grusade vägen.
Varmast i Sverige i dag.
Jag smorde in mig i solkräm, SPF 50, och packade ner kläder som skyddar min känsliga hud från allt för mycket sol.
Skönt att cykla. Sedan höll min man på att skicka sms till en av våra söner om något viktigt, så vi fick stanna till då och då. Han behöver glasögon, och han har glasögon men endast ibland. Ser nu att han har jacka på sig, helt otroligt onödigt, det var ju 25° varmt. Påminner mig om min morfar, som aldrig tog av sig i bar överkropp, oavsett hur varmt det var.
Vid färjeläget satt en ensam gammal dam och njöt i solen. När vi kom ner och ställde oss för att vänta på färjan som var på väg över älven började hon prata med oss. Trevligt, och fint, och samtidigt lite sorgligt tänkte jag då hon sa att hon bor i en lägenhet i stan och efter ett besök på sjukhuset åkte hon hit ner för att få vara ute i det fina vädret ett tag, istället för att sitta på en het balkong i en lägenhet. Vi hann avhandla det ena och det andra innan färjan kom och vi åkte vidare.
Hon kanske inte var ensam, men jag fick känslan av att det kan ha varit så. Sådant som jag kan fundera över ibland.
Så var vi framme, hos Peter och Lenita i det fina huset.
Sedan till Sandnäset, badstranden på andra sidan älven sett från oss. Här är det djupare direkt man kommer ut i vattnet, och lite kallare vatten. Och fint så klart. Peter grillade korv åt oss, mums!
Eftermiddag, dags att cykla hem efter en dag på stranden.
I den här byn finns det asfaltvägar så klart, på vissa ställen, men också barndomens grusvägar, som jag älskar att cykla längs. Älskar dem även om jag kan minnas gånger då jag som liten på landet på en för stor cykel och med för hög fart ramlade och skrapade mina knän blodiga. Känner fortfarande hur ont det gjorde att få dem rengjorda från grus innan plåstret kom på.
Hemma gjorde vi en Salsiccia pasta.
Mitt recept, som kan vara Per Morbergs, egentligen.
- 3 klyftor vitlök
- smör, till stekning
- 4 färska salsicciakorvar
- 2 dl vispgrädde
- 3 dl passerade tomater
- 2 msk tomatpuré
- 1-2 dl vitt vin
- oregano (några kvistar)
- timjankvist (några kvistar)
- 4 port pasta (av favoritsort)
- salt
- svartpeppar, nymalen
- persilja (några kvistar)
Jag har hört att man nu kan köpa färdig Salsicciafärs istället för att som vi nu gjorde köpa korv som man sedan klämmer ur skinnet och fräser så den blir brynt, blandar med vitlöken, och har i resten som sedan får puttra ett tag medan pastan kokar.
Jag tog fram peston jag gjorde i går, har ju en gigantiskt stor basilika på min altan. Den behövdes inte egentligen, för pastan har nog med smaker ändå. Så jag frös in peston , vilket fungerar bra. Den håller sig bra i frysen i någon månad i alla fall.
I morgon en dag full av uppdrag, så jag ska nog börja förbereda mig för den redan nu.
Alltså lägga mig lite tidigare, och stiga upp lite tidigare.
♥ Maria