Låktatjåkko, en skön dag!
Vi kikade på väderprognosen i går och såg att dagen i dag såg ut att vara bästa dagen för vandring under våra dagar här. Alltså var vi taggade för det då dagen grydde. Det skulle regna från 17.00 såg vi alltså var det bra att komma i väg tidigt.
Här väljer man väg, och vi valde den längre och mycket jobbigar turen. Du kan ta och gå rakt fram här, till Trollsjön, och den turen är vänligare för den som inte vill ha det allt för tungt. Passar att gå med barn, vi har gått den med våra barn då de varit små, alltså från så där 4-5 år. I dag var det barn som gick till Låkta, som kanske var så där 9-10 år. En familj hade satt upp sitt tält ungefär halvvägs. Synd för dem att vädret nu är så trist.
Lite blåsigt men rätt så bra, för då besväras man inte alls av eventuella insekter.
Det var egentligen rätt så bra väder för vandring, 16° varmt eller något sådant, mest mulet men solen kikade fram någon gång. Jag har gått här när det var 25° varmt , vilket är väldigt jobbigt.
Jag kikar efter fina stenar, och fotar blommor. Det är perfekt tidsfördriv under vandringen.
Kaffepaus, viktigt för min man.
När vi gått i kanske en timme till, eller längre blev det en lite matigare rast.
Det här är en jobbig vandring, men det finns de som springer den här sträckan, en tjej sprang förbi oss, och hon sa att hon tränade för BAM, som går i den här terrängen i augusti, tror jag.
När man är som tröttast är det en brant stigning kvar innan man är framme.
Gissa om jag var trött när jag äntligen fick sätta mig här efter timmar av vandring.
Belöningen, en god våffla, efter 7 km upp till Sveriges högst belägna fjällstation. Kan däremot fundera över om det verkligen är 7 km, det känns som så mycket längre, och på min app står det att jag gått 2 mil och 30 700 steg. Det kan i och för sig bero på att min man hittar andra vägar då och då, som han tror är bättre eller kortare.
Efter den välbehövliga vilan här uppe var det dags att gå ner igen. Det lovades regn till eftermiddagen så det var bäst att inte vila för länge, inte skoj att gå ner på regnvåta stenar.
Vi var inte ensamma på fjället, men ändå inte så mycket folk som det kan vara stundtals här på sommaren. Regnet kom en timme tidigare än vad prognosen sagt, ett fint sommarregn till en början. Men då hade vi kanske en km kvar att gå vilket inte gjorde något. Vilken tur att vi ändå tog oss ner i tid, för nu några timmar senare är det ett riktigt oväder, det är hårda vindar och regnskurar av och till.
.
Här hemma blev det bastu och en enkel middag,
för vi orkade bara inte laga något som tog tid.
Med en blåsa på hälen och ömma fötter,
är jag full av endorfiner efter den här dagen.
♥ Maria