Kiruna i ny skepnad.
Sköna dagar har vi haft, och det är precis vad jag behöver i mitt liv.
Blommorna som växer här i fjällen är om möjligt vackrare än alla andra blommor på vår jord. Patriot, javisst!
Den här miljön ger energi, oavsett väder och vind.
Den här gången blev det lite jobb, för min man, och massor av tid till att bara vara.
Dörrlister på plats, efter några år. Det är några få lister som fortfarande saknas, för att vi hade med oss för lite lister. Men nästan allt är på plats.
Det tar sig, även om det är långt mellan gångerna.
Bordet jag laserade, blev ok ändå trots att jag hade så lite lasyr.
Jag har en önskan om en stor altan här, ännu en önskan från mig.
Städat och klart. Bil i drygt 12 mil till Kiruna.
I Kiruna började vi med lunch på Hjalmar Lundbohmsgården. Nu på ny plats precis dit där jag önskat att man flyttat hela Kiruna. Norr om den nuvarande stadskärnan, men på en höjd med utsikt mot Kebnekaise. Nya staden hamnde på motsatt sida, alltså på Tuollamyren söder om stan.
Bolagshotellet, är också flyttat hit.
En av ingenjörsbostäderna som är ett drömhus. Här i det här området lekte jag som barn, här åkte vi pulka ner för Luossavaaara och ut på Porfyrvägen i en hissnande fart. farligt, javisst. Det rann en lite bäck ner för berget där det var extra skoj att leka, undrar just nu var den bäcken rinner, det borde vara här någonstans.
Lunchen, Västerbottenpaj med gravad lax, så god.
Här var det en glasruta in i Hjalmars kanske arbetsrum, inte vet jag.
Matsalen, här hade jag gärna deltagit på en middag, någon gång i början på 1900-talet. 
Spännande människor som han umgicks med under sitt liv, Kirunas grundare. Albert Engström, Prins Eugen, Carl och Karin Larsson, Ester Blenda Nordström som han till och med friade till, men hon sa nej. Sorgligt.
Toan tyckte vi båda om, jag och min man. Även om det var kranar av gammalt snitt.
Här en bild på ett av de första hus som gruvarbetarna bodde i med sina familjer i början av 1900, då stan började växa men ingen hade någonstans att bo. Tänk er snöstorm, -25° eller när det ösregnar.
Här på den här sluttningen ner mot sjön som inte längre finns byggdes dessa torvkojor som delvis byggdes av virke från fläsklådor. Det var säkert otroligt vackert då vädret var med dem, men...
Efter vår lunch åkte vi förbi min bror i det fina huset på Reenstjernagatan.
!925 stod det här huset klart, uppe på berget. Allt eftersom blev det en vackert genuin stad, som nu allt eftersom demonteras, hus rivsa eller om man har tur flyttas de någonstans, norr eller söder om nuvarande staden.
Det finns syrener i Kiruna, men de blommer nu i mitten på juli. De blir nog aldrig så stora heller som söder om trädgränsen.
Nya Kiruna, det tar vi i nästa inlägg.
Tid för "Stugfixarna i Norge".
Vi ses!
♥ Maria