Försöker vänja mig...
Att vara två vuxna hemma ensamma, är skönt i bland, billigare och fram för allt har jag mindre att göra rent praktiskt. Har i alla fall inte vant mig riktigt vid det än, blir rastlös när jag inte vet vad jag ska göra, när jag inte ser något som behöver plockas undan, dammtorkas eller tvättas.
I går fick vi ett uppdrag, att vara med Hugo då hans mor, far och bröder skulle på bio. Ringde Lukas och bad honom följa med oss, för Hugo älskar sin morbror. Ett skäl för att få träffas, och för att jag saknade Lukas så klart. Lukas hade inget planerat för en gång skull, så han kom dit han med och så var det ju hockey på TV, Luleå hade match.
Hugo hängde med i matchen, ibland.
Vi hade med oss vindruvor som han älskar och det är bättre än godis.
Både jag och Lukas fick läsa åt gossen, han gillar att man läser för honom vilket är skoj.
Pippi är en favorit för Hugo och han ser gärna på Pippi på TV, eller på Hooja, lite skillnad och och samtidigt lite lika i dramaturgin. Pippi ansågs inte heller vara något för barn, då boken gavs ut 1945 och ifrågasattes av de pryda då en gång för länge sedan. De trodde att alla barn skulle bli som Pippi och i frågasätta den rådande normen i samhället, vilket också var lite av vad samhället behövde då, efter andra världskriget. Barn som vågar i frågasätta och som vill och kräver att de blir lyssnade på och respekterade.
Gossen somnade och Luleå vann.
När vi inte barnvaktat har vi promenerat, i alla fall en lång prommis varje dag.
Målet är 10 000 steg om dagen, vilket vi bara lyckats med vissa dagar. Det har varit lite väl många minusgrader flera dagar och då det varit svidande kallt har det fått räcka med så där 6 000 steg.
I går tömde jag ut dessa tre stora lådor, slängde massor och torkade ur dem, supernöjd när allt var klart. Vet ni hur mycket onödigt som sparats där under året som gått?
En del onödigt, och dessa silverskedar som jag sökt och inte hittat, jag fick en varje år av min mamma, med mitt namn graverat på baksidan. Sedan fick mina två äldsta barn varsin under ett antal år, Jag vet inte varför mina två yngsta aldrig fick några skedar, det fick väl annat antar jag.
Roligast var den här, 44 år fyllde jag visst. Hittade den i mitten av en receptbok i en av lådorna och har svårt att tro att det är så länge sedan jag fick den. Något som skulle få mig att gå ner i varv...vad det var minns jag inte.
Åren har i alla fall lärt mig hur jag ska gå ner i varv ;-) varma bad t ex.
Hemmaspa. Efter att ha traskat ute har jag vissa dagar lyxat till det med varma bad, och ibland med ansiktsmask, hårinpackning och scrubb.
Jag tror att de flesta är tröttare än vanligt just nu i midvintertid. I alla fall känner jag ett större behov av att sova längre nätter än andra tider på året, och det är lika varje år. Lite som björnen, att gå i ide, och att få sova tills man vaknar. Inget alarm som går igång 06.00, det är ju så gudomligt skönt. Njuter så länge det får vara så, på måndag kör vi på som vanligt, och det är en spännande vårtermin som väntar, med både nya och nygamla utmaningar att ta tag i.
♥ Maria