Stormiga hav och lugna vatten.
Tillsammans har vi tagit oss över stormiga hav, men för det mesta har det varit att ro över en sjö där det gungar lätt. Är man inte ensam är det så mycket lättare, oavsett hur lite eller mycket det gungar. Någon gång har det varit vindstilla och då hämtar man andan, inför det som komma skall. För i ett sammanhang med människor är det inte händelselöst, stora eller små har inte någon betydelse.
Jag tog ut lite komp och åkte hem för att förbereda inför kvällens middag med några pedagoger från min gamla skola. Pedagoger som fanns där i sin roll som Kvalitetsutvecklare, speciallärare, schemaläggare, vikariesamordnare och allt i allo.
Jag fixade taccopajer. Testade ett nytt recept, men tycker nog att mitt gamla är bättre.
Så dök de upp de här gulliga tjejerna.
När man jobbar så nära så som vi gjort under så många år hinner man dela med sig av sitt privata liv mer eller mindre. Och när man träffas så vill man ju veta hur allt är, man få alla uppdateringar om barnen, renoveringar, sorg och glädje och allt där emellan som fyller våra liv. 
Med sig hade de semlor från Bodens stolthet, Opalen. Ååå, vilken fin kväll det blev!!!
Vilken dag i dag, 30 minuter gav mig 5000 steg. Solen sken och det kändes varmt på kinden.
Gick över fjärden till Granön och tillbaka. På vissa ställen var det flödvatten som gjort snön till slush. Lite rädd för att isarna inte håller så länge i år.
I morgon är det fredag...
♥ Maria