Av kärlek gör man allt...
Nästan allt i alla fall, är vad man gör för sina barn, som mamma och pappa. Det är ok, att tycka annorlunda 😍. Givetvis ska man inte bidra till att någons liv blir destruktivt, inte ta på sig sitt barns fel och misstag, de måste stå för sina tokigheter själva. Att curla sina barn är på gott och ont. I skolan möter vi vårdnadshavare som ibland inte kan se sitt barns del i det som sker, ibland ser inte vi vuxna vad andra barn bidrar med för att skapa destruktiva handlingar hos ett barn. Vissa barn måste ha oss vuxna nära, länge i sitt liv. Vuxna som visar dem att vi tror på dem, att vi vill deras bästa och då måste vi också lyssna på barnet. Finnas där nära och hjälpa dem att hantera sig själva. Men som med allt, en balans. Ibland måste man också få misslyckas, få träna sig i att hantera det som blir fel, att se att det är felen man lär sig av.
Herre gud, vad jag låter präktig, men med åren har man väl ändå fått med sig kunskaper av livet man levt.
Vårt förmiddagsfika, som vi njuter av varje fredag.
Fredag och lunch med kollegor. Vi valde Bistro Norrland, och någon trodde att vi skulle få se luftballonger, som skulle sväva där. och med en person som skulle gå på lina mellan ballongerna, hej och hå! Men icket, det var inte rätt väder för det.
Roligt, som oftast med de här gänget.
Kalventrecote, gott.
Skyndade mig till skolan, för där hade jag besök.
Den här tavlan levererades av Agneta som har ansvar att se över kommunens konst. Den fanns på skolan sedan länge, men hade en trasig ram. Agneta hämtade den, såg till att den fick en ny ram och ny passpartout. Jag visade var den skulle hänga och Agneta fixade hängningen. Fint, eller hur?
Fanny höll på att ordna en aktivitetsruta, så skoj!
Men inget är enkelt, för vår lokalvårdare var skeptisk till tejp på golvet. Vi diskuterade problemet och hittade en lösning. Fanny tar själv på sig att ta bort eventuella rester av klister från tejpen då rutan gjort sitt. Jag lovade fixa ett medel som inte förstör golvet, golvet som är si så där 30 år gammalt. Jag ska genast googla på bästa sätt, tror att ättiksprit med diskmedel kan vara en lösning, för den blandningen verkar ju fungera på alla problem.
Jag kanske skulle stanna till här varje gång jag passerar och göra någon av övningarna, kan vara en idé till vardagsmotion.
När jag kom hem bakade jag rulltårtor för glatta livet. För här kommer fortsättningen på min inledning av det här inlägget. Jag lovade nämligen Lukas att baka och sälja fika på hans näst sista hemmamatch den här säsongen. Jag tror inte att jag får tillbaka i tid all den tid jag lägger ner på mina barn, av dem. Men jag tror att jag förmedlar ett sätt att vara på som de kanske, möjligen, eventuellt tar med sig in i deras vuxenliv. Jag gör inte allt detta för just den sakens skull, men tror att det kan bidra, vara en bieffekt. Jag gör det för att jag vill, för att jag vill bidra med vad jag kan, och jag kan baka.
Gulliga Lotte, Lukas kompis mamma som är en av hans största fan. Hon är helt otroligt fin på så många sätt. 💝 I caféet stod hon och berättade högt åt några, så att alla som fanns i närheten hörde, att jag är duktig på att baka. Kan ha bidragit till att jag fick sälja otroligt många bitar av de här gräddiga rulltårtorna.
Mellan pauserna kunde jag kika lite på matchen.
Tyvärr förlorade vi matchen, fast det började bra. Var hemma någon gång efter 22.30, såg på Carina Bergfeldt på SVT paly innan natten, eller in i natten kanske.
Curlingföräldrar,
lite lagom av stöd, och krav i livet är inte till ondo.
Njut av lördagen!
♥ Maria