Pedagogiska tankar som berör mitt pedagogiska hjärta
Jag njuter av att ha fina blommor hemma.
Det fyller mig med energi, det som är vackert, stilrent och sprunget ur naturen.
Jag njuter också av heta bad, energislöseri ja, men så avkopplande. Den här hösten har jag inte gett mig tid till dessa bad så frekvent som vanligtvis på vinterhalvåret. Men så plötsligt en kväll, fyllde jag vårt badkar med hett vatten, så hett, så hett.
Medan jag låg i badkaret den kvällen, läste jag om vår regerings intentioner att göra om läroplanen, mindre analyser och mer faktakunskaper. Så var det ju i skolan jag var 14 år och pluggade geografi, historia och allt annat som bara testades av med prov och prov och ännu flera prov. In med fakta och sedan skrev man av sig allt man pluggat in till provet, det gav mig betyget 5 på en femgradigskala, så som det var då.
När min pappa förhörde mig på instuderingsfrågorna som man hade fått att svara på under lektionen, nöjde han sig aldrig med att jag bara gav svaret på frågan, han ville att jag skulle förstå vad det hela egentligen handlade om, hur det hade blivit så som det blev osv. Jag med min 14-åriga hjärna ville bara snabbt plugga in all fakta till provet, för att hinna på mina träningar eller hänga med kompisar. Ändå är jag glad över hans envishet att få mig att tänka, att förstå helheten av vår värld och vad som föregick det ena eller det andra. Arbetssätt som rådde på den tiden i klassrummen var relatvit lättsamt för läraren. Lektionen började väl om jag minns rätt med en kort förelsäning och har man undervisat länge har man den i sitt huvud, sedan satt vi oftast en och en och svarade på frågor. Vissa lärare körde med samma frågor år efter år, det var bara eleverna som var nya. Proven gjordes så att de skulle vara enkla att rätta för läraren. Må vi inte hamna där igen.
Jag förstår inte hur en regering kan strunta i all pedagogisk forskning, som säger att sådan kunskap är flyktig och inte är ett lärande för livet, inte ger förståelse för hur allt hänger ihop, hur det ena påverkat det andra. Hur barn lär sig bäst verkar ingen bry sig om längre.
Det kan absolut vara ett moment under ett arbetsområde, att jobba med fylleriuppgifter, det kan vara ett sätt att lära sig på, men utan tid till reflektion och analys tror jag inte man får den kunskap världen behöver. Fylleriuppgifter eller instuderingsfrågor, kalla det vad du vill för i grunden är det samma sak. Enkelt för en lärare, men ofta så långtråkigt för eleverna, många elever gör/gjorde så som jag gjorde, biter ihop och pluggar tills man kommer i håg allt som "ett rinnande vatten", fram tills provet är gjort.
Efter ett prov var det strax ett nytt prov och då lämnades den nyss inpluggade, korvstoppade kusnkapen där hän och hjärnan fylldes med nya kunskaper. LTG- metoden sa någon kritiker redan då, där LTG stod för Låt tiden gå.
LTG var även en läsinlärningsmetod som nog en del lärare använder sig av till viss del än i dag och den står för "Läsning på talets grund". Eleverna bygger en text tillsammans med läraren som läraren skriver på ett blädderblock, en text som eleverna skriver i sina egna anteckningsböcker, från texten som man läser tillsammans varje dag under en vecka plockar läraren vissa ord som eleverna sedan kan ha som läxa, ungefär så är den korta varianten av det.
En bra metod faktiskt. Men man behöver jobba på många olika sätt i ett klassrum, med allt, såväl läsinlärning som med kunskapsinhämtning.
Det var allt för i kväll.
♥ Maria