Vilken energikick...
När min svärdotter Lovisa berättade att hennes franska mostrar skulle komma på besök till Sverige i sommar sa jag helt spontant och från hjärtat så klart, "ta med dem till oss på fika". Människor är väl bland det mest intressanta som finns. Är de sedan från ett annat land blir det ännu mer spännande.
När moster Anne som bor i Paris kom hit till Sverige var vi på vift och Joel och Lovisa målade sitt hus som mest just då. Så henne hann jag aldrig träffa, men så kom Silvi och hennes sambo John som bor i England inte långt från Brighton hit, och då fanns tid för en träff med fika så klart.
Jag bakade och dukade på glasverandan. Det var en regnig dag, som gjord för fika och mys på en glasveranda.
Lovisa och hennes mamma José i bild, men Silvi och John vill vara lite mer anonyma så dem har jag inte med på bild, synd för de var så snygga båda två. Vilken energi de här gänget bjöd på!!!
Vi pratade svenska, Silvi som är språklärare vill lära sig svenska, och sedan engelska som vi alla kan göra oss förstådda på, och så klart pratades de franska som inte jag är så duktig på, men skulle önska att jag var. Vilken twist av språk det blev, och många glada skratt då vi försökte förklara för varandra vad vi menade eller inte menade. Silvis man har samma yrke som min, så det blev lite skoj det med när de fick träffas och prata om sitt gemensamma jobb.
Silvi gillar inredning och där i prat om wallpapers och William Morris blev det extra skoj. Jag var fylld av glädje resten av den dagen efter det besöket.
Något annat som jag försöker njuta av är frukost ute, så länge vädret vill.
Nu finns det så mycket bär och frukt att välja på, till min frukostyoghurt. Ibland tar jag lite av allt, eller så blir det lite mer av något och mindre av annat.
En cykeltur ner till Luleälven och ett bad ger energi. Helst tidigt på morgonen efter lite spring i spåret eller träning med Sofia på SVT play.
På morgonen kan man vara helt ensam och äga älven, helt själv. På eftermiddagen och kvällen med sommarlovslediga barn sjuder stranden av liv och lust.
Vattnet i älven är högt, och stranden har krympt. Knappt någon strand kvar just nu. Gissa om man somnar sött efter ett kvällsbad.
Att köra drygt fem mil till Piteå för att gå ut och äta, gör vi inte så ofta. 
Men det var sista kvällen min bror med familj var i Piteå innan de åker hem till Kiruna igen, och så klart följde vi med dem till Pensionatet.
En ljuvlig dröm, denna innergård med allt grönt och blommigt.
Rustikt, och mjukt med glossiga färger som inslag, och blommor och ljus överallt.
Pizza, och de godaste, som min med vindelrökt skinka och klickar av en riktigt god creme på.
Någon drack den här ölen, som var fruktig och god, sa den som drack den.
Lite sött efter maten, en som var mest nyttig, eller hur?
Kvällarna mörknar och och jag hoppas på en fin höst.
Planerar för nästa vecka varje stund som inte är upptagen av annat viktigt, och ser fram emot vår uppstart för oss rektorer på torsdag på Brändön. Skoj!
♥ Maria