Oj, redan fredag.
Så mycket snabbare fart det blev på den här veckan, än under alla veckor jag var ledig.
På onsdag vaknade jag risig och förkyld, men skam den som ger sig. Jag kämpade på hela dagen på jobbet. Det är en veckan då allt ska på plats på skolan innan alla elever fyller skolans lokaler med liv och lust. Då är det näst intill omöjligt att inte vara på plats.
Sedan hade Bitte bokat biobiljetter åt henne, mig och Frida. Så jag åkte bara hem, fixade till mig lite snabbt och enkelt och in till stan igen. Attans också, man skulle visst ha på sig något i rosa, det hade både jag och Frida missat. Men det gick bra ändå ;-)
Filmen om Barbie, vad tyckte jag?
Från att ha kastats mellan hopp och förtvivlan i början av filmen, blev den ändå till sist en film jag tyckte om, värd att se. Den var bra, med en twist av budskap från den kvinnodominerade fantasyvärlden som Barbie lever i kontra vår verkliga värld. En värld där patriarkatet lever vidare om än lite modifierad idag. Filmens alla män, Ken med flera Ken blir aldrig mer än pojkar som hela tiden vill hävda sig, vara störst och bäst. Det känns som om filmen inte riktigt når ända fram i sin genuskritik men trots det är den rolig och bygger på Barbie med alla tillbehör som väcker nostalgi.
Min Barbie från 1965. Tilltufsad och som mist sin fina forna frisyr helt. Då var håret uppsatt i en fin fluffig knut.
Jag fick min första Barbiedocka 1965, kanske en vecka innan min lillebror föddes. Minns än den förväntan som fanns i mitt då fyraåriga jag, då jag och pappa gick till Olas pappershandel på Föraregatan i Kiruna. Ola hade mer leksaker än papper vad jag minns, och där fick jag välja en Barbiedocka. Dagen efter åkta pappa på en fjälltur och det var nog därför jag fick dockan just då. När sedan min bror kom fick jag åka iväg till mormor och morfar, med min docka som sällskap.
Och Mattel som tillverkar dessa dockor måste ju få ett uppsving efter denna film. Smart marknadsföring, ja visst! Trots all kritik så lekte jag och mina kompisar mest med Barbie. I en tid då det fanns typ ett barnprogram på TV per dag - Humle och Dumle eller Flinta Flintstone. Jag var nog 7 år när Pippi kom som en stormvind och revolterade, jag älskade Pippi som var en skön kontrast till allt annat. Men, Barbie fanns kvar där någonstans ändå.
Två av våra skolpsykologer har haft en lite uppfräschning av PAX med skolans lärare i veckan. PAX är ett förhållningssätt i klassrummet, för att skapa arbetsro.
Vår svärson Otto fyllde år precis då det var en tävling förra veckan där han var en av arrangörerna tillsmmans med vår yngsta son. Sedan var jag på vift i några dagar och så var det ju bio en kväll och så vidare, så det blev nästan en vecka sent vi grattade honom i går. 
På Skurholmen var fikat uppdukat då vi kom lite sent, sent för att jag bokat röding av "REKO-ring Luleå-Boden" som består av producenter av allt ätbart från vårt närområde, och det var avhämtning på en plats nära oss 18.30.
Joel och Lovisa hade med sig blommor från deras egna odlingar. Så fin bukett!!!
Födelsedagsbarnet Otto!
Älskar dessa stunder med mina barn, barnbarn och svärdöttrar och svärson.
Lukas kom sist av alla, efter sitt "Bygg och bränn" pass på Inpuls.
Axel innan hans show.
Sedan fick vi underhållning med lite sång. Efter den här trevliga showen blev det panik och kalabalik. Den här familjen har tre kaniner, som får springa lös på gården på dagarna, vilket går bra för det mesta. Det har väl hänt, att någon dragit iväg genom staketet och hela familjen letat runt hela den delen av stan innan de hittat igen den. I går glömde vi alla bort kaninerna för en stund och hunden Uno drog iväg genom altandörren och skrämde nog en av kaninerna alldeles förskräckligt, för den försvann. Alla drog i väg och letade, men kaninen var borta. Någon timme senare hittades den död till Axels stora sorg. Inte en skråma på den, men den dog nog av skräck.
Den här helgen ska jag bara ta det lugnt, hemma.
Städa, kanske, eller ja det måste jag.
♥ Maria