Vår söndag!
Jag sovar aldrig så länge på morgonen så som jag gör då jag är i Riksgränsen. Måste bero på fjälluften, eller kanske på att jag vandrat över 20 000 steg per dag? Skönt är det i alla fall, att vakna och känna sig så utvilad. Solen sken ännu en dag, och jag längtade tillbaka fast vi fortfarande var kvar.
Långa långsamma frukostar är ju en del av helgmyset. Skoj, att Axel gillar att duka upp och fixa gott. Att han inte orkar äta allt som dukas upp är en annan sak.
Efter vår frukost hade vi delat upp vårt arbete. Städ och annat fix stod på agendan. Min man fick fixa vissa saker och jag andra i någon timme tills vi kände oss nöjda och kunde rulla i väg för den här gången.
Hoppas ni kan se hur rena alla fönsterrutor är, för det var bland annat vad jag fixade.
När allt var skinande rent och bilen packad styrde vi kosan mot Kiruna.
Det var ju invigning av den nya staden i helgen med pompa och ståt. Vi missade ju det, men valde Riksgränsen i stället. På väg ut från stan passerade vi det nya Kiruna, men med släpvagn och kanot på den kändes det inte optimalt att stanna och söka p-plats för vårt ekipage.
En historisk händelse är det hur som haver, för hur ofta invigs en helt ny stad egentligen?
Lunch på Spis i gamla Kiruna, som snart är ett minne blott. Tänk att kyrkan ska flyttas som den är, helt otroligt att det ens är möjligt. 
Fisk- och skaldjurssoppa för mig.
Renskav för killarna.
Till te och kaffe lyxade vi till det och köpte var sin chokladpralin med mint. Alltså, så gott det var!
SPIS har även en del annat som de säljer.
Här hittade jag något som jag gillar till ett riktigt bra pris.
Köpte ett litet parti för 10 kr styck.
En variant av julmust, med pepparkakssmak. Jag drack den förra året då vi var här, och tyckte den var god. Min man tyckte inte om den, han tycker att julmust ska smaka julmust och inget annat.
På hemvägen kikade vi på min mans brors jaktstuga som nu kommit på plats. Nu är bröderna grannar här i byn då de ska jaga och fiska. Efter den titten kikade vi förbi min mamma som hade middagsmat åt oss, så klart har hon det min gulliga mamma!
Kors i taket!
Min man sa i går att han nog kommer att skruva ihop en stor altan i Gränsen så småningom, i alla fall.
Jag har försökt, och försökt på olika vis i flera år, påtala fördelarna med en större i trä än den vi nu har som är lagd med stenar. Skam den som ger sig!
♥ Maria