Alltså, val!

Jag är inte tydligt politisk här på bloggen. Men i kväll tittar jag och Lukas på SVT play och de politiska debatter som ägt rum den här veckan främst. Så mycket skola, nästan bara skola, och var finns lösningen på alla samhällsproblem, om inte i skolan...och jag lyssnar och känner att jag har en lösning, som handlar om hela samhällets ansvar inte enbart skolans. Det tar tid. Inte en quick fix, utan något som handlar om  att skapa starka, stabila hockeyrinkar runt de barn som riskerar att hamna i kriminalitet. Rinkar som står pall trots hårda puckar. Här räcker det inte med skolans insats, utan hela samhället behövs för att fostra ett barn. 
 
Problemet med det som sker just nu i vårt land är att vi måste jobba på flera plan samtidigt, förebyggande för att förhindra att de unga som nu växer upp inte rekryteras till att utföra allt vidrigt som äldre kriminella får dem till. Grunden till allt skjutande som vi alla vet handlar för det mesta om droghandel till syvende och sist. Vilka är det som köper droger i dag, vet vi också. Människor från alla samhällsklasser, och det kan vara samma människor som vill ha fler poliser och  krafttag mot kriminaliteten. Eller så vill de att cannabis ska bli lagligt. Cannabis finns det forskning kring, och man kan tydligt se hur psykoser ökar i länder där det är lagligt och man ser samband med schizofreni. Är det en lösning, att fler blir sjuka eller?
 
Lite av mina tankar i kväll - att det är enkla lösningar som slängs hit och dit på så komplexa problem.
 
Så fint den här fredagen började med kramar och välkomnanden av nya och "gamla" kollegor. De här tre var ny nya kollegor.
Nina till vänster är min mentor, skoj. Har aldrig haft en mentor tidigare så det här är en ny erfarenhet som jag ser fram emot. Ja, men herregud, klart jag haft en mentor, men det var ju för 9 år sedan jag fick välja en då jag var ny i Boden, och jag valde Astrid, som jag gått rektorsprogrammet med. Hon kunde Bodens kommun och allt jag behövde veta. Så bra att det blev Astrid!
Elisabeth, gulliga roliga Bettan är en nygammal kollega som jag ser fram emot att få ha nära mig igen. Johan likaså, som inte kom med på bild. Det är märkligt det här livet, att man lämnar en plats för en vecka sedan och det kändes som att flytta hemifrån, och nu startar jag på en nygammalplats och det känns som att jag flytta hem igen, efter en längre tids frånvaro. För så många kramar jag fått den här veckan, så många välkommen tillbaka hälsningar som levererats, gulliga ni!
Flankstek till lunch på Bistro Norrland. Gott förutom köttet som var segt och senigt.
 
Vilar min hjärna efter jobbet i kväll med att städa hemma. Det tog en evinnerlig tid att försöka få min jobbpadda att fungera, vilket  inte lyckades. L-J, den duktiga IT-killen som för övrigt lär mig olika system just nu, tog till sist med sig paddan hem, och skulle försöka hitta en lösning då hans arbetsdag tog slut. Så på måndag ska jag upp till honom igen och se om problemet löst sig och för att fortsätta lära mig olika system och funktioner. Så pedagogiskt, att jag får en liten dos varje gång vi träffas, inte allt på en och samma gång. 
Rena badrum är a & o. Började med köket innan jag hamnade här, trött, efter en lärorik och informativ vecka bestämde mig för att ta resten av huset i morgon.  
Ljusen är släckta, skriver jag till min man som tror det värsta. Tände dem bara för bildens skull. 😜 men jag är inte helt ensam hemma, Lukas gick nyss upp och la sig efter valdebatten vi sett. 
 
Lite från veckan som runnit i väg som en yster vårflod:
 
Varje skola behöver en idrottslärare! Det kan till och med vara så att idrottsläraren är skolans sammanhållande länk. 
Här är det uppvärmning innan skoljoggen, en årlig tradition på nästan alla Sveriges skolor. Frida, Benzelius idrottslärare höll i allt, hade koll på hela eventet och allt flöt på som en dans. 
En skön torsdag, och alla barn rusade i väg runt en slinga i byns omgivningar. Jag passade på att promenera runt och lära känna de barn som efter en stund valde att gå precis som mig. Att gå bredvid någon är bästa sättet att föra samtal på och bidrar till relationsskapande.  
Trots landhöjningen finns anknytningen till havet ett stenkast från skolan. 
Ett ödehus, och jag funderar på vem som kan ha bott här en gång i tiden. Då ringer Johan, min rektorskollega från förr, och nu min nya kollega. Skoj, och hipp vipps är jag framme vid skolan igen. 
 
Besökt Input, som levererar inredning av olika slag till offentlig miljö. Så roligt, att bara komma in här och få bli inspirerad av allt som finns här i deras "showroom". 
Kontorsstolen som fanns på mitt rum hade trasigt tyg, var lite sned och armstöden väldigt nötta, så min chef lovade mig en ny stol. Tacksam för det! Fredrik som var här före mig tycker nog att kontorsstolar med trasigt tyg är ett I-lands problem, och att han inte haft ett eget rum en dag i veckan såg han nog inte heller som "hela världen går i krasch" problem. Vilket jag gör 😍 för övrigt är jag glad över att Fredrik ger mig den fina överföring han nu tar sig tid till, han är en empatisk och inlyssnande person och han har gjort ett jättejobb på den här skolan, vilket känns svårt att kopiera. Vilket jag inte heller ska kopiera. Jag är den ledare jag är, med mitt sätt att leda på, som givetvis alltid kan bli bättre, och bättre. Men, varje ledare leder utifrån sitt ledarskap...tänker jag och konstaterar att jag inte är Fredrik även om någon skulle önska det. 😘
 
Alltså, sagt och gjort. På torsdag då mitt kontor används av skolsköterskan, ett annat rum av skolkuratorn och rektor blir utan rum, satt jag och arbetade i personalrummet, inte optimalt. Så jag välkomnade skolsköterskan och skolkuratorn med att tala om att vi måste göra en rokad. Vilken tur, att det var två väldigt lösningsfokuserade kvinnor. Så på en halvtimme eller mindre hade vi löst problemet, och jag byter helt enkelt rum med skolkuratorn. De kommer till skolan var sin dag osv. 
 
 
På söndag går vi till vallokalen, alla vi som inte förtidsröstat!
Visar att vi värnar demokratin...
 
♥ Maria
Kommentera inlägget här: