Alumni...
Alumni är som så många andra konstiga ord sprunget ur latin. Själva ordet Alumn kommer ifrån latinets ”alumnus” som betyder lärjunge. I dag används ordet oftast om en före detta högskole- eller universitetsstudent.
När man avverkat rektorsprogrammet blir man inbjuden till en alumnikonferens då och då, vilket är skoj och lärorikt. Har man tur så dyker några av ens kurskamrater upp och man får höra lite om livet på deras skolor, om det jobbar kvar i skolan vill säga. I Sverige slutar 50% av rektorerna på den skola de är på efter 2-3 år. En del byter skola, med hopp och tro om att det är bättre på en annan skola, och efter något byte, byter man yrke, det fick vi veta under de två dagar vi var i Umeå. Det finns forskning om allt, även om rektorers uppdrag och förutsättningar att klara av uppdraget.
Det blev tåg till Umeå för mig.
Jag svängde förbi Råvara i Luleå på väg hem från jobbet på måndagseftermiddagen. Just nu är jag besatt av deras Caesarsallad och har valt den de sista tre- fyra gångerna jag handlat där.
Det var fullbokat på mitt vanliga hotell i Umeå, så nu bodde jag på Clarion som nyss öppnat. Fint och fräscht.
Det blev en löprunda, samma som alltid då jag är i den här staden. Halt, så här tidigt på morgonen, men så skönt!
Det här gillar jag, ett bra hotell har te av hög kvalité och olika sorter och smaker att välja på.
Bra, att det finns både påste och lösviktste. Väljer allid lösviktste, om jag har tid.
Utsikten från mitt hotellfönster.
Fick ett sms av de här två gulliga tjejerna, rektorer på gymnasiet i Boden. Vi har samarbetat en hel del uinder flera år, vilket man kanske inte tror att en F-6 skola och ett gymnasium kan göra. Det kan man i alla fall, och det har varit lärorikt för både oss rektorer och för våra lärare.
Det mest givande var nog ändå att få lyssna på Peter Fredriksson, Skolverkets generaldirektör. Han sa många saker som jag kände igen från mina år i yrket, sätt jag blivit bemött på och som jag oftast fått hantera helt ensam, så som det kan vara då man är rektor, fast det skulle inte behöva vara så. Jag tror att det behövs väl fungerande rektorsteam, som har tid att träffas och som i den bästa av världar stöttar och hjälper varandra. Och en chef som finns där, som ser en och tycker om sina rektorer, precis så som jag tycker om mina pedagoger och så som lärarna tycker om sina elever. Vilken tur jag har, som har en sådan chef!
Det blev sen eftermiddag och förfest, typ så. Vi träffades i restaurangen på Winn hotell, och det blev en god drink för mig. Där var det mer än fullsatt, och alla som satt där skulle på samma middag som vi i vårt bord.
En del bord stod för spontan underhållning, så som det var under vår utbildningstid.
Vi var inte så många från vår klass, men vi hade fått i uppdrag att planera en återträff till våren då det är 10 år sedan vi tog vår examen. Vi bestämde oss för att den träffen ska bli i Piteå under våren, efter medarbetarsamtal och lönesamtal ägt rum och innan SKA rapporter, betygshets och annat skoj tar vår tid.
Kerstin från Umeå och Camilla från Piteå.
Förrätten, godast goda, en röra med röding.
Anka till varmrätt, gott även om jag inte väljer anka om jag får välja.
Efterrätten, god...
Vi grupparbetade en del, så bra att det ges tid till erfarenhetsutbyte. Vi har ju en del att lära av varandra och hur man löst olika saker på olika vis i de olika kommunerna.
På onsdagseftermiddagen tog jag buss hem, Norrlandskustens buss. Ingen servering av något på bussarna längre, här får man se till att ha med sig något att äta och dricka, vilket jag hade. Slutet gott, allting gott!
♥ Maria