Stegjakten
I ett antal år har jag traskat eller sprungit lite mer än vanligt för att få ihop minst 10 000 steg per dag. Helt plötsligt fick jag ont i först den ena hälen och sedan i den andra. Det var i februari precis innan Covid bröt ut hos oss i Sverige. Då kunde jag knappt gå utan att det gjorde galet ont. Köpte mina första Hokaskor.
Gick med dem i två månader, och tro det eller ej, men det onda försvann. Helt och hållet var jag fri från smärtan i juni och kunde till och med börja springa. Lite less blev jag så klart på att traska runt i Hokaskor jämt och ständigt, så sakta började jag använda annat då och då och till sist mer och mer.
Så ibland tar jag kängor, älskar mina kängor, men jag kan inte gå lika långt med dem. Går jag långt i fel skor har jag ont igen, vilket är trist.
De som är viktigt är sulan, för att skon ska fungera. Bra stötdämpning, vilket ofta skor med tjock sula har. De här i bilden ovan är välanvända och passar lika bra till klänning som till jeans.
En bild från i fjol då jag var en helg hos min bror med familj i Kiruna. De svarta bootsen är ett par supersköna från Flattered. Tjock sula även på dem.
Sandaler kan man glömma nu i minst en halvår, men de här från Dr Martens har varit guld för mig i två somrar nu.
Varför ett inlägg om skor?
För att jag funderar över skor just nu. Jag fick ihop över 12 000 steg i går, och gick då med mina svarta boots på lunchrasten och med mina vandringskängor på kvällen. Men jag vill ha ett par nya skor, och samtidigt skulle jag behöva köpa ett par nya Hoka i stället.
De här snygga fotade jag i Umeå.
Skor är väldigt skoj, men jag vill inte överkonsumera, inte köpa bara för att.
Jag hittar inte så bra i omgivningarna runt min skola än, men har fått en viss lokalkännedom ändå.
Den här skolan ligger så vackert på ett berg med klipphällar runt omkring på skolgården. Du ser till och med en bit av Granöfjärden bort om bondgårdarna. De finns en del ödehus, gårdar som någon lämnat, och jag undrar varför, då jag passerar. Kanske en arvstwist som lett till förfall, eller så har det blivit sterbhus med många arvingar som inte kommer överens.
Till hamnen hittar jag och det tar 15 minuter att traska dit. Perfekt sträcka en lunchrast. Här låg ett tunt istäcke i går.
I går var isarna tunna, men nu har vi -13° och när jag åkte till skolan den här morgonen såg jag skridskoåkare både vid Sinksundet och längs Porsöfjärden.
I dag fanns ingen tid för promenad varken till lunch eller här hemma i kväll. Skor eller inte, jag ser fram emot min helg...då ska jag traska.
♥ Maria