Liv och död, sorgligt men sant...
Som alla andra Kirunabor, utflyttad eller inte så är vi alla stolta över den otroliga hockeylegend som Börje Salming var och blev och sorgsna över hans öde. När hela Sverige och hockeyvärlden sörjer och hedrar den legenden tog vi farväl av vår vän Stina.
Här en bild på Stina och våran Lukas, någon gång för länge sedan. Sådan var hon, denna kvinna, mor till tre barn och i dag tre barnbarn. Hon fanns där för alla som behövde hjälp eller stöd, omtänksam och empatisk. Många koppar te har vi druckit tillsammans och medan vi sippat på teet har vi avhandlat livets glädjeämnen och ledsamheter. Massor av fester, resor och andra spännande äventyr har vi varit en del av tillsamans med henne.
En dag är allt slut, vi vet det. Men ändå så ofattbart.
Ett avslut och avsked i "Stillhetens kapell". En ljus och vacker lokal för ändamålet. Jag fotade inte där, men de stora fönstren, det enda du ser är på grund av vädret en massa frostvita björkar som ramar in altartavlan. Magiskt vackert och stilla.
Vi och våra barn, av allvaret tyngda.
Det var ljust och vackert med musik som var Stina, och sorgligt som det är, när livet tar slut.
Sedan lunch på Kaptensgården i Kyrkbyn. Fina samtal med Stinas släkt, vänner och hennes familj.
" Ni som kan leva ska leva"
Stinas egna ord.
♥ Maria