Sommar, sommar och sol...
Hiss-selfi, en kväll/natt efter middag och annat skoj i Leiria.
Det här huset var en av de byggnader man var extra stolt över i Leiria, ritad av en känd arkitekt, minns bara inta vad han hette.
Maj, då blommar allt som mest här i Sydeuropa.
De här små minipajerna som var så goda, fyllda med vaniljkräm.
Så här stort var hålet, där man första gången tog sig ner i de gigantiskt stora grottorna 1947, Grutas de Mira d'daire.
Fascinerande, hur naturen skapar magi.
Middagen första kvällen i det stora tältet på nöjesfältet i Leiria. Vänliga, engagerade och entusiastiska människor. Tänk så spännande livet ändå är om man möter allt och alla med öppna sinnen och utan prestige.
-Vad tyckte du om Lissabon, har många frågat mig.
Många känner också flera från vår stad Luleå som bosatt sig där, för att de trivs där och kanske p g a skattetekniska skäl. Vilket man kan tycka både det en och det andra om. Var och en gör ju som de vill, men jag hoppas att
de stannar där även då de blir sjuka och behöver sjukvård, om de valt att betala skatt där och inte i Sverige.
Frukosten på vårt hotell i Lissabon älskade jag.
Att det fanns ett helt glutenfritt café i den här staden, gillade jag.
Jag är inte glutenintolerant, har inga problem med gluten, men två av mina barnbarn får inte äta gluten. Här fanns det bara glutenfria bakverk, något de hade gillat, att få många olika saker att välja på. Inte endast
ett, max två val så som det oftast är på vanliga caféer.
Här valde vi en Italiensk restaurang, igen. Den portugisiska maten är väldigt ala naturell. Fisk, ofta och som är väldigt naturligt ren i smaken, inte så mycket salt, inte några kryddor.
Synd, att vi var så kass på portugisiska, för det var event på gång i staden då vi kom, men vi fick aldrig någon förklaring till vad det var. Typ demonstrationer, massor av ungdomar överallt i klungor och
poliser som övervakade allt.
Ett glädjerus, då jag såg alla dessa tepåsar på vårt hotell i Lissabon. Ingenstans gick det att få tag på fräscht, gott te. Varken i Italien eller i Portugal, förutom på det här hotellet då.
Klassiker, som dyker upp år efter år.
Hela Lissabons gator och torg var kantade av dessa träd med blommor i syrenlila. Är det månne syrenträd? Eller?
Lissabon, och speciellt den gamla staden är en kuperad stad, trappor åt olika håll, gator som sluttar brant, och smala gränder med ett torg här och där.
Det var skönt som alltid, efter en utflykt att få landa i en av Sveriges vackraste städer en natt i maj.
Hemma packade jag upp allt innan jag sent, till sist la mig i min egen säng.
Lite av vad som gjorde att min väska vägde mer på hemresan är ditresan.
Italienska kryddor
Pesto och en sten åt Axel. Axel som till viss del är Italienare. Något han är stolt över, att hans farfarsfar kom till Svergie som musiker från Neapel en gång i tiden. Alltså gav jag honom en bit av Italien, och en stor
påse gott från Taxfree.
Te, p g a de fina burkarna. ja, det går att köpa te i affärerna, men inte på restauranger och caféer. Ja, det går att köpa när de till sist hittar en fuktig, sliten ask med tepåsar som är några år gamla. Gammalt te
smakar inte något.
Det enda drickbara som var billigare än hemma var vin så klart och Limoncellon jag hittade på Taxfree i Genua. Annars köpte jag en flaska vitt Portvin bara för att det är skoj att ha med sig hem, och en flaska Apherol,
det är ju försommar här hemma nu.
En flaska Balsamico, bara för den fina flaskans skull.
Jag jobbade sent på måndagskvällen, fick ett samtal från Axel som frågade om jag kunde hämta honom på Skurholmen så vi fick träffas en stund. Klockan var mycket, men mormor körde dit och sedan hem. Vi hade
en stund att prata i kapp innan han skulle hem och sova. Det är många saker som man funderar på och vill berätta om då man är 8 år. Morfar körde hem honom och mormor somnade, nästan i alla fall.
♥ Maria