Leiria, Portugal
Det här projektet sökte vi för många år sedan. Alltid en lång process, och när allt var klart och beviljat blev det pandemi, och ett land drog sig ur EU. Så vi trodde att det inte skulle bli något av allt. Meen, plötsligt händer det. Ayze i turkiet meddelar oss att nu har Frankrike anslutit och vi är fyra länder som kan samabeta kring hållbar livstil, kretslopp och hur vi lär ut allt detta till våra elever.
På kvällen var jag framme på hotellet för natten, alldeles intill flygplatsen i Lissabon. Jag steg upp 05.30 i Monterosso, traskade med mina vandringsvänner till tågstationen där, tog tåget 06.20 till Genua. Två timmar på tåg, sedan en bussresa från tågstation till flygplatsen. Där fick jag sitta i 6 timmar innan mitt flyg gick till Rom. Lollo och Bitten skulle flyga någon timme tidigare från Genua till München för byte av flyg till Stockholm. Deras flyg var sent så de missade anslutningen i München och fick boka om sitt flyg till Gällivare och ta in en natt på hotell i Stockholm.
Min flyg gick i tid och efter bytet i Rom var det drygt tre timmar till Lissabon. Gissa om jag var trött, efter den dagens flygplatshäng.
Karin och Magda skulle landa strax innan midnatt svensk tid. Då är det inte så skoj att söka sig till ett hotell i en helt ny stad. Alltså valde vi en natt här. Frukosten, så god och massor med färsk frukt vilket jag är beroende av.
Man kan känna sig som hemma var man än är i världen. Vi passerade IKEA, Volvo och Happy Homes.
När vi steg av bussen i Leiria kring 16.00 på måndag kom en gullig skara och mötte oss och körde oss och våra väskor till vårt hotell. Så tacksamt att vi slapp börja söka oss fram trötta efter en dag sökandes efter rätt busstation i Lissabon. Vi tog metron från flyplatsen till fel busstation först och fick ta taxi till den rätt för att inte missa bussen hit.
Odete, Cecilia och en gullig elev.
Vi fick två timmar på hotellet till att fräscha upp oss, sedan blev vi hämtade igen, och promenerade från vårt hotell till ett nöjesfält, det står här varje år hela maj månad. Men nu är det första gången på två år p g a pandemin.
En varm och skön kväll.
Middag åt vi vid 21.00 i ett gigantiskt tält där det var massor med "restauranger", en som vi valde var pensionärer som lagade mat från trakten och vinsten gick till deras verksamhet, någon annan hade en restaurang för Kulturella aktiviteter osv. Här en biff, som jag själv skar i bitar och stekte på den skåll- heta stenen.
Vi förundrades över att föräldrar och barn roade sig där hela kvällen, fortfarande då vi trötta traskade tillbaka till vårt hotell efter en middag där, åkte barn karusell, och då var klockan 22.30 Portugisik tid.
Det finns väl en förklaring, barnen här börjar skolan senare än våra elever. De yngsta startar 09.30 och de äldre 10.30. märkligt, men då var skolan full av lärare i går klockan 18.30 och elever som inte ville gå hem som alltid är kvar på skolan till den stänger. Socioekonomin är låg i det här området, många föräldrar arbetar väldigt långa dagar, och barnen är hellre på skolan än hemma.
Jag älskar att springa på nya ställen jag hamnar på, för då ser man så mycket mer av platsen. 07.30 tog jag min löprunda på tisdag morgon, det hinner man då arbetsdagen här börjar så mycket senare än hemma.
På skolan blev vi fint välkomnade av elever som spelade och sjöng.
Deras rektor berättade om hur deras skolsystem är uppbyggt och hur de arbetar nära politikerna sedan 10 år tillbaka vilket han tyckte var en stor vinst. Alla kan ringa Kommunalrådet, om de har problem, eller behöver extra stöd, inget filter eller mellanhänder som kan filterar det lärarna eller rektor har behov av.
Vi åt lunch på skolan 14.30 och då var i alla fall jag och Karin rätt så hungriga. Lunchen på skolan var en typ av pytt i panna, helt ok.
Rektorsexpeditionen, med rektor till vänster och två av hans fyra biträdande rektorer.
Bildsalen på skolan.
Grupparbete.
Skolans inhägnade trädgård.
De läser Pippi även här.
Efter en lång föreläsning om eTwining blev det till sist en resa i bil ca 30 min till en liten stad intill Leiria med ett gigantiskt kloster.
Otrolig byggnadskonst!
En korsriddare som befriade Portugal från Spanien och Frankrike, typ så.
Efter den resan var det äntligen dags för middag så där kring 21.30. Italienskt och jag är ju rätt van med den maten, så det blev pasta.
Man blir lite matt, av sådana dagar, men det är oerhört intressant att få ta del av allt i ett annat land, vi lär oss och de lär av oss.
Nu frukost och sedan en vandring till slottet högt ovan stan här i Leiria och en guidning genom gamla stan här.
♥ Maria