Tal, till skolavslutningen
Jag minns mina egna skolavslutningar. Var det bättre förr? Inte en förälder var inbjuden till mina skolavslutningar på sent 1960-tal och nästan hela 1970-talet. Vi firande inte en skolavslutning mer än att det var oerhört viktigt att vara fint klädd. Oftast klänning, små klackeskor, och till en början knästrumpor. På lågstadiet sjöng vi nog "Den blomstertid nu kommer" med våran fröken som spelade på en tramporgel i vårt klassrum. Sedan avtog även detta, minns att min magister på mellanstadiet sa att sådana gamla sedvänjor var inget för honom. Så var det med det.
Här håller jag det numera traditionella talet på skolavslutningen 2017.
Skolgården full av föräldrar som tagit ledigt från sina arbeten och glada lärare som kommit i mål.
I dag har jag försökt få till ett tal, som inte är för långt, som har ett innehåll som säger något som är viktigt och helst berör. Inte lätt, men ändå rätt så skoj. På min skola har vi förändrat vår skolavslutning lite till i år, nu kör vi två, med halva skolans elever per föreställning. En vecka kvar innan barnen får springa ut till en långt sommarlov.
På måndag firade vi vår svärdotter Madde som fyllde år. 
Här med hennes mamma Barbro. Visst är de lik varandra?!
En mysigare måndag.
Olivia visar sin pokal hon fått då hon tävlat med skidor.
Madde och hennes gulliga mormor Iris, 94 år tror jag hon är.
På skolan hade vi arbetskväll i går med pedagoger, föräldrar och elever. Helt frivilligt för föräldrar och elever, men en kväll som lärarna är schemalagda att arbeta fram till 19.30. Det krattades, skottades jord i pallkragar och några putsade fönster, t ex jag. I pallkragarna ska eleverna sedan sätta potatis och så lite av varje. En fin kväll där alla som kom gjorde ett jättejobb. Tack alla ni!!!
Inne i skolans ateljé grönskar det, och gurkorna växer som bara den.
I dag efter jobbet blev det en stund på Skurholmen igen. Jag skulle barnvakta ett tag.
Några i familjen skulle till Piteå igen, för att köpa två kaniner till.
Sedan kom de hem med två små, och nu är det inte längre en familj med fyra barn, utan en med fyra barn och tre kaniner.
Jag testade familjens nya maskin, ett fotmassageapparat och sedan ville Axel testa den. Rätt så skönt tyckte vi båda, även om det nästan gjorde lite ont ibland.
En bild som jag tog i Italien, en tjeckisk varghund. När paret med varghunden kom promenerande såg vi direkt att det inte var en vanlig hund. Den gick på ett annat sätt än vanliga hundar, och såg faktiskt ut som en varg.
Jag fick lov att fota "vargen".
Nu är det juni, och häggen blommar.
Hela vår by doftar sommar, ljuvligt!
♥ Maria