Festernas fest!
Ibland blir allt bara över förväntan! Så galet roligt och vädret - en skänk från ovan, det bästa juniväder man kan önska.
Men innan vi hade tid för roligheter har vi jobbat, ensamma på vår skola en dag och tillsammans med två andra skolor den andra dagen. På agendan, arbete med de nya kursplanerna. Då är det viktigt att vi hittar samverkansformer mellan skolorna så att vi inte skapar egna " sanningar", skola för skola.
Jag minns när jag jobbade som lärare, för väldigt länge sedan, och vi satt tillsammans med andra skolor och jobbade lite på samma vis. Något som jag inte glömmer var de äldre herrar, som fasade över skrivningarna i Lpo 94 som då var aktuell. De konstaterade med förfäran att "nu får man inte undervisa längre", nu ska eleverna bara söka sina kunskaper själva. Jag minns att jag försökte göra min röst hörd i den rätt som bistra samlingen män och säga att de visst skulle undervisas, men läraren skulle inte prata hela lektionen, eleverna skulle inte bara vara passiva lyssnare utan också aktiva medskapar av kunskapen. Det gick inte hem hos dessa män, de fortsatte muttra över hur det svenska utbildningsväsendet med Skolverket i spetsen var på väg mot sin undergång.
I det stora hela blev nog skolan bara bättre och bättre för eleverna, men vi måste fortsätta skruva till där det skaver och lossa lite på skruvar som sitter för hårt.
Så blev det till sist tisdag eftermiddag och buss mot hemligt mål. Jag bokade resa och mat. Vår lilla trio ungdomar på skolan som var en kvartett först, men en blev sjuk, hade planerat innehåll för den här kvällen.
Mailet jag fick av våra festfixare. Jag sa ok till den med en stor dos positiv förväntan, och bara en liten gnutta oro över vad som låg bakom namnen på aktiviteterna. .
En påse till var och en med färdkost. Målet för resan, Piteå som ingen skulle få veta, men typiskt nog råkade jag försäga mig för en glad skara Fritidspedagoger på ett möte vi hade. Då fick de veta att det var stark sekretess, inget fick lyftas utanför rummets väggar. Det gick rätt så bra...
Gustav på Gågatan i Piteå, berättar för lagledarna om utmaningarna vi ska göra, och hur många poäng varje utmaning ger.
"kasta macka", en poäng för varje studs, och Olle var bäst på det så då fick han kasta, medan Marie försöker dokumentera allt som bevis till Gustav som var domare.
Här funderar vi på hur vi ska hitta en kändis som vi kan bli fotograferade med.
Här funderar vi på hur vi ska hitta en kändis som vi kan bli fotograferade med.
Efter två timmar då vi verkligen gett allt för att vinna, var vi till sist på Pensionatet där mingel och mat väntade.
Dryck får alltid var och en betala själv, om man inte väljer vatten eller typ saft. Ordning ska det vara.
De har flera naturviner på Pensionatet. Skoj tycker jag som väljer naturvin de gånger alternativet finns.
Ost och chark till minglet.
Medan uppdragen genomfördes hade vår slöjdlärare Andreas passerat en frisörsalong som hade dropp in, och kilade in där och blev fin i håret. Det gäller att ta vara på möjligheterna som dyker upp längs vägen ;-)
Festfixarna, får ta igen sig en stund. Den här kvällen styrde ni upp galant! Jag hoppas alla tre plus han som var sjuk blir lärare när de väljer att börja plugga. Ett tips, anställ dem då, om jag inte hinner ta dem till min skola först av alla, de kommer bli de bästa lärare man kan tänka sig.
Varmrätten, enkel med god - pizzaslice som kom i fyra olika varianter.
Till sist en smarrig Tiramisu.
Gustav berättar vilket lag som vann, och attans, vi kom tvåa p g a att vinnarna hade en bättre dans än oss. Tvåa räknas inte, ska man tävla ska man vinna...eller?
Magda sa några fina saker till mig och jag sa några fina saker om alla unika och spännande pedagoger som finns på skolan och skapar magi, ingen dag är den andra lik, ingen vecka utan att det gungar på havet, ibland en krusning på ytan, enstaka gånger stormar det, och någon gång är det helt vindstilla. Förstår ni vilket spännande jobb det är, att få vara rektor på den här skolan!
Och om det aldrig gungar, händer absolut inget.
Det hölls många tal under kvällen, och några blev avtackade med fina presenter.
När klockan tickat iväg närmare midnatt, kom busschauffören och sa att om inte de sista som satt här och hade det så mysigt snabbt pallrar sig till bussen får de bli kvar i Piteå. Hur skoj det än hade varit under kvällen ville inte en enda Bodensare bli kvar i Piteå.
Under resan tillbaka till Boden var det allsång, och vi var några Lulebor som fick hoppa av bussen då vi passerade Bodens grannkommun. Jag tror inte någon märkte att vi klev av, det var bästa "efterfesten" som pågick och gissar att den inte tog slut bara för att bussen var framme vid slutstationen.
Jag ska berätta mer om presenter och sådant i ett annat blogginlägg.
Vi har några lediga tjänster på vår skola, kika på nätet och sök, om du vill bli en i detta glada gäng!!!
♥ Maria