Julidagar...
Njuter av varenda sekund, även om inte allt är vad jag hade valt om jag bestämt allt ensam. När man lever i en familj, liten eller stor får man lyssna in och kompromissa ibland, bjuda till ibland eller "kräva att andra gör det jag vill". Jag vet att inte alla har den åsikten som jag har, att kräva. Men allt beror ju på vad det handlar om, och varför man vill göra saker ensam eller tillsamamns. Ensam är också bra, någon gång.
Jag tycker om att spring ensam, men sällskap är också trevligt. En morgon sprang jag tidigt på morgonen, på kvällen ville Axel springa med mig, och det var kanske inte vad jag ville just då. Men jag tyckte att hans önskan var så fin, så jag slängde på mig mina springshorts etc och så gav vi oss i väg. Det var ju en regnig dag, så vi valde att springa efter de små grusvägarna istället för på spåret. Sedan blev det en kort simtur i älven innan vi cyklade hem och duschade oss. Den simturen var skönare än skönast, vattnet behagligt, varken för varmt eller kallt. Oj, så glad jag kände mig efter den springturen och de doppet, något jag inte hade gjort den kvällen om inte Axel önskat det. Men så högt vattnet är nu, där vi annars går ner till stranden gick vattnet nästan upp till knähöjd.
Vi var och köpte oss en nytt våffeljärn en dag, eftersom Axel ville ha våfflor, och det gamla järnet är i Riksgränsen.
Innan vi åkte i väg för att handla våffeljärn fick det bli ett substitut, plättar i stället för våfflor.
Axel fortsätter läsa i 10 minuter om dagen för mormor, i går valde han en bakbok istället för något skönlitterärt.
Hans mormor är så "hemsk" så hon mutar honom, 10 minuter läsning per dag i 5 dagar blir en middag på valfritt ställe. Axel valde Pinchos.
Vi fick vänta i 45 minuter på maten efter att vi beställt, lite väl länge, men popcornen de bjuder på tog slut medan vi väntade.
Oj så gott det ändå var, då vi äntligen fick det vi beställt. Tryffelpasta med oxfilé, mums.
Kusinerna har lekt, och lekt. Skoj!
Att handla mat med Axel är ett äventyr, och hem kommer vi med saker jag annars inte köper. Blågrön juice, var något nytt för mig, som Axel absolut ville ha.
En affär jag inte ens visste fanns i vår stad, som bara säljer dyra märkesbilar, som jag gissar att de som köper dem har till prydnad. Axel ville visa mig vad han önskar då han fyller år, och det var riktigt tjusiga bilar.
Den här var en av hans favoriter. Jag hittade också en som jag sa att jag hade kunnat köpa och ha som prydnad någonstans. En av alla saker jag upptäcker med den här killen, som jag annars inte hade vetat om ens.
Nu är gossen med sin pappa, och jag har målat en stol...
Jag gillar stolen i grönt i bakgrunden som jag köpt för länge sedan i Avan av en man som ville bli av med den. Den här är lite enklare, men fick ett lager lindblomsgrönt på sig och det lyfte stolen. Ett varv till i morgon, sedan har jag en plan för den också.
Högsommaren börjar lida mot sitt slut,
och sensommaren smyger på.
Daggen lägger sig som ett täcke
över ängarna på kvällarna.
Tänder ljus, igen...
♥ Maria