Bröllopsfesten
När man ordnar bröllop själva, även om skaran som kommer är relativt liten är det massor man måste göra i allra sista minuten. Det som ska ätas kan man inte fixa allt för lång tid innan. Duka ute är en chansning om det skulle bli oväder, vilket man helt säkert aldrig vet innan, oavsett väderprognoser kan det bli en överraskning.
Både torsdagskvällen och hela fredagen höll vi på med förberedelser. Logisitk, det är jag bra på, har tränat på det sedan jag fick barn. Vi skrev listor med körordningen, så att allt skulle flyta på. Middag hade vi inte tid att fixa, utan den inköptes på närmsta Pizzeria åt oss alla som ingick i "personalstyrkan" d v s familjen.
Tält hyrdes, och sattes upp. I fall det skulle bli regn vilket det inte blev.
På fredagskvällen dök min mamma och min bror upp och fick hjälpa till lite här och där. Mamma hade med sig sin samling med tomma syltburkar.
Vi tar igen oss en stund, funderar på om allt är gjort som kan göras kvällen innan.
På lördagmorgon fixade jag och Lovisa det sista, med dukning och blommor.
Frida hade köpt massor med fina linnedukar för väldigt liten peng på Röda korset.
Blommor från ängen bakom vårt hus, vi hade långbyxor och sockar på oss p g a rädsla för fästingar då vi plockade dem. Eftersom det blåste rätt så skönt var vi rädd att burkarna skulle välta, alltså pytsade vi i lite småsten i varje burk för att göra dem stabilare. Det fungerade utmärkt vill jag säga, inte en burk välte.
Lite udda vaser och krukor fick också delta.
Mitt i allt fix fick jag veta att nu var Fridas hår fixat och jag skulle i all hast skynda mig till kyrkan för att fota dem. Något annat ställe hade vi inte tid med.
I kyrkan pågår vigslar varje helg som ett löpande band, så innan var det två killar som gifte sig och efter oss kom nästa brudpar med ett fång tärnor i gröna klänningar. Alltså försökte vi hitta något utanför som inte var i värsta solskenet.
Man kan gifta sig i silvriga Swedish hasbeens.
Under tiden började gästerna trippa in.
Martin, som bor i Malmö, en av Ottos vänner från barndommen.
Precis innan vigseln fick Frida lite pepp av sin Axel.
Sedan var det ju själva vigseln och efter lite fotografering igen...
En rolig bild, på delar av den närmaste, kära och stora familjen. Här ser jag att mitt fina hår jag fick hos Ann-Sofie på torsdag helt plötsligt inte var lika fint längre eftersom jag inte hade tid med mig själv den här dagen. Piffet fick utebli för mig, och det gick ju bra ändå...😜
Bil hem till oss.
Mingel ett tag i den varma eftermiddagssolen.
Fridas morbror och farbror fick korka upp bubblorna.
Sedan en stund av stilla ro.
Toastmastern Lukas håller ordning på allt.
En bok att skriva i för gästerna, och kanske att klistra in foton i...
Ottos kusin Camilla och pappa Rolf som blev hans pappa då båda hans föräldrar dog när han var liten. Så trevliga personer som vi nu har tagit till våran hjärtan.
Många snygga skor och klänningar dagen till ära.
Till sist blev det också mat i form av buffé, för att slippa serveringspersonal, typ jag.
Tårtorna som jag bakade, sedan fanns det även ett gäng gluten- och laktosfria tårtor.
Ingen bordsplacering ville brudparet ha, utan så avslappnat och så lite uppstyrt som möjligt.
Brudens mor höll tal, ååå, som jag längtat efter detta ögonblick i livet. Eftersom jag tänkte slippa ta ut skärm och sådant gjorde jag ett manuellt bildspel och Axel hjälpte mig med visningen.
Helt plötsligt bars det ändå ut en skärm och Fridas gulliga tjejer höll tal om allt som inte är sekretessbelagt, typ 😂.
Innan natten höll Kalle i blått till vänster ett tal med bildspel för Otto, och Olle, i blått till höger hade en show som vi fick skratta gott åt.
Presenter, mest i form av pengar som ska användas till en resa.
Jag var nu barnvakt, och fick uppdraget att lägga Hugo, de äldre killarna blev hämtade av deras respektive mamma och pappa. Lukas körde någon tävling då jag försökte få Hugo att sova, skrattet ljöd över ängarna i byn och jag somnade nästan med Hugo.
De sista gästerna traskade hem eller tog taxi kring 04.00 då hade några även hunnit bada bastu, oj oj oj. Är det bröllop med tornedalska rötter hos gästerna vet man aldrig var det slutar, om inte annat så i bastun.
♥ Maria