Räknar steg...
Fortfarande februari, hur mycket jag än längtar till mars. Okej, det är väl ändå rätt så fint med de soliga dagar som den här månaden bjudit på. Ingen dag som varit galet kall, och då menar jag så som det skulle kunna vara med -30° och kallare.
Älskar verkligen helgfrukostar, då jag har tid att långsamt äta medan jag läser DN eller något annat.
Jag köpte nytt handtag till vårt nya badrum, ett som passar stilen och vårt hus. Nu var det inte så enkelt att bara montera dit det, för själva låsinsatsen som redan finns i dörren passade inte för handtaget, så nu måste vi köpa nytt sådant först.
Mattan jag fick ta över av Frida, i använt skick men helt ok.
Solen, både brutal och så skön. Brutal för då syns allt damm mer än väl.
Vi kunde inte åka skidor i går, för min man måste köpa nytt då hans skidor som faktiskt är väldigt gamla gick sönder i fjol. Han gillar inte att köpa nytt, men nu måste han!!! Jag som är väldigt mån om att han rör på sig, valde att ta en lååång promenad med honom istället för en skidtur. Vädret så februarifint, och snön gnistrade i solskenet.
En mil och drygt 15 000 steg fick vi ihop. Jag gillar att ha koll på antalet steg, det ger mig bekräftelse på att jag lever rätt så hälsosamt ändå.
Söndagsmiddag, Rullader fyllda med lite mozzarella, färsk basilika och hackade tomater. Kryddade med salt och peppar. På allt detta häller man en sås på grädde och tomatpure, kryddar med salt och peppar. Jag valde matlagningsgrädde, för att minimera fetthalten, men det hade blivit bättre med fetare grädde. Känner mig som min mamma, när jag gör den här rätten, hon som ofta gjorde rullader av lövbiff då jag var barn. Till detta gjorde vi klyftpotatis, men du kan lika gärna ha ris eller pasta.
Färska kryddor, ett måste ibland.
Nu blev jag påmind om några pelargonier som kanske behöver få nya jord och komma upp i solskenet från vår källare. Det kanske blir nästa helgs projekt.
♥ Maria