Turist i sin egen stad

Hur ofta bor man på hotell i sin egen stad?
 
Aldrig, vill jag säga. Men det finns säkert någon som gör det, även om inte jag lägger pengar på det. I går och i dag, har i alla fall jag arbetat och sovit över på Savoy i Luleå med mitt team och vår chef. Skoj!
Jag gillar runda bord, men när man blir instängd för att soffan också är en rundel blir det bökigt. Ska en som sitter i mitten ut, måste alla stiga upp och flytta ut först. Små problem, men något att tänka på för inredningsarkitekterna. 
 
Så småningom blev det kväll. 
Annevi och Jenny, innan middagen. Vi hade fått gå på SPA, efter allt arbete men ingen hade tid med det. Det vill säga, vi jobbade tills det var för knappt om tid för SPA helt enkelt. 
Alla till bords. Trevligt att vi fick ett "eget litet rum". Det blir en bättre ljudnivå då, och man hör vad ens granne säger utan att någon måste höja rösten. 
Massor av trevligt prat. Precis vad vi alla behövde. 
Förrätten, löjrom och gott. 
Varmrätten väldigt god, renfilé med rotsaker. Dock tyckte några av männen att maten var allt för snålt tilltagen. Så de kilade iväg och köpte hamburgare innan natten. 
 
Hotellfrukost, när det är länge sedan sist smakar det bättre och känns lyxigare.
Hemma äter jag bara yoghurt med frukt och bär till frukost, vilket jag blir lagom mätt på. Nu blev det lite mer än så...
Det här bordet hoppade jag över. 
 
Kan vara bra med lite egna erfarenheter av vad som finns för turister i vår stad. Jag har ju faktiskt sovit på Scandic hotell i Luleå när jag var 16 år och spelade fotboll med Kirunas damlag. En väldigt kort tid i mitt liv, jag var ingen fotbollstalang precis, så dansen fick all min tid efter fotbollen. Jag har ju alltid varit väldigt taggad på att vinna i allt jag gett mig in i, men började med fotboll för sent. Tror nog att jag hade kunnat bli hyfsat bra om jag startat den karriären tidigare i mitt liv. Men inget jag är ledsen för precis. Med dansen blev det också en del nätter på olika ställen, t ex i Piteå. Minns dock inte var vi sov då. 
 
De gånger vi åkte till Luleå då jag var barn, var bara över dagen på väg hem från Pite havsbad. För när vi inte var i sommarhuset i Tornedalen blev det en vecka på Pite havsbad, eller Kaalajoki i Finland som gällde. Jag älskade att bo i tält, sova i sovsäck och bada i havet. Någon resa till Stockholm och andra trevlig ställen i Sverige blev det också under mina barnaår. 
 
Att vara i vårt sommarhus var delvis skoj, speciellt då jag var riktigt liten och världen var vår sommarstuga, i den lilla byn med en affär och ett postkontor. Lyckan var stor då solen sken och vi cyklade till Narkån och badade i timmar, man var mer under vattnet än ovan p g a av ilskna flygfän. Någon gång cyklade vi lite längre, ändå till Kalixälven för att bada. Var det inte badväder ägnades dagen åt att fånga olika insekter och göra små fina bon åt dem i olika burkar som sedan blev mina "husdjur", tills de dog typ. Döda råttor var nästan som ett jobb, barnarbete, då en morbror betalde för varje död råtta. Vi dödade hur mänga som helst jag och mina kusiner.  Dagar med lek, kurrgömma, och annat räckte för ett fulländat liv och sommarlovet blev underbart.
 
Sedan blev jag tonåring och resorna mellan Kriuna och stugan var urtrista, en plåga rent av tyckte jag. Jag saknade min kompisar i Kiruna och minns att vi faktiskt skrev brev till varandra under sommarveckorna. Då jag hade som tråkigast läste jag mängder med böcker, och så här tusen år senare förstår jag att det var väldigt bra för mig att jag hade dessa tråkiga sommarlov också, för annars hade jag inte läst så mycket som jag gjorde och blivit den jag blev. 
 
-Tänk, att man skrev brev!
 
På hotell, då ska man ta en "toaselfi".
Turist i sin egen stad, var skoj! En erfarenhet rikare, om någon vill ha hotelltips i Luleå!
 
♥ Maria
 
 
 
 
 
 
Kommentera inlägget här: