Avund, eller inte?
Avundsjuka är den högsta formen av beundran, har jag läst någonstans. Avund - en av de sju dödsynderna. En eftermiddag på skolan hade jag möte med 4 lärare, vi kom av någon anledning in i en diskussion om psykiskt mående, vår känsla av att människor i dag mår sämre psykiskt än för så där 10 år sedan. Att fler barn mår sämre generellt sett än förr. Varför???
-De sociala mediernas påverkan, som gör att man jämför sig med andra och känner avundsjuka, sa någon.
-Men allt man ser på en bild på Instagram säger ju inte hur den männsikan mår, vilka problem den bär på etc, sa jag.
Min trädgård är inget något någon behöver känna avund över, den är fin för mig, det räcker långt i min värld. Jag har alltid haft planer om att göra den finare, men har av olika anledningar valt annat, alltså ett val jag gjort. Att ha en fin trädgård kan man få med pengars hjälp, anlita någon som gör det åt dig. Inte ett val för mig, eftersom vi prioriterat annat, varför då vara avundsjuk på andras vackra trädgårdar? Jag beundrar andra, som satsar sin tid och sina pengar på sin gård. Mest dem som gör allt själva, så klart. I mina framtidsplaner finns tid för mig att göra min så fin som jag önskar, när taket är bytt och vi byggt in balkongen och...ungefär så.
Klassrum som signalerar lugn, som bjuder in och välkomnar finns. Det tar också tid, som den läraren eller arbetslaget valt att använda till mijön. Tiden finns, lärare har 45 timmars arbetsvecka, något som i och för sig upprör ibland och skapar meningsskiljaktigheter. Den divergensen må finnas, vi gör även här ett val, av hur vi använder vår tid och till vad.
Något vi vet är att ordning och reda är ett hjälpmedel, en anpassning vi kan göra för att underlätta för många elever.
Att ha ett badrum, kanske väcker avund hos dem som inget har, eller är det ett badrum som har en inredning du skulle önska dig, men inte har pengar till kanske det också väcker avund, inte vet jag.
Jag har i alla fall valt gröna handdukar från IKEA i mitt badrum. Gröna, i lindblomsgrönt som lyfter in en skärva av sommarens varma dagar. Vi är ju som vi alla vet olika, handdukarnas färg är helt oväsentligt för någon annan, men ger mig energi.
Frukost ensam. Sedan hade jag ett städrace utöver det vanliga i går. Vårt gårdshus skulle få sig en ordentligt genomgång. Efter 5 timmars gnuggande och fejjande var jag nästan klar. Trött och ganska hungrig eftersom jag hoppat över lunchen. Då ringer min svärdotter Madde och bjuder mig på middag. Så välkommet och mitt hjärta svämmar över, precis vad jag behövde just då!
( hade kunnat anlita en städfirma, men valde att göra det själv,känner en viss tillfredsställelse över att göra det själv).
Jag hade möjligtvis känt annorlunda, om jag inte hade valet att kunna välja bort städandet, för det är en tjänst inte alla har råd med trots RUT- avdrag. Något man aldrig får glömma, att alla inte har alla valmöjligheter i livet, för man har inte haft samma förutsättningar från början. Visst du kan leva ett liv i missär som barn och ha kraften att växa på egen hand, men det är få som förunnas den kraften. Att fly från krig kan vara ett trauma som urlakar dina krafter att fostra dina barn, men det finns också många som på olika vis lyckas ge sina barn möjligheter att få de liv de önskar, trots att de fått gå igenom allt mörker som finns. Läser om Evin Cetin i DN i dag, som är ett exempel på hur man kan komma vidare, och samtidigt aldrig glömma sitt ursprung. Vackert om något, tycker jag.
Hur som haver kom Madde och barnen till mig med maten, de är ju också ensamma då Gustav följt med sin far för att fixa inför älgjakten. Jag hade precis duschat efter allt städande och också hunnit skjutsa den yngsta virvelvinden till stan för en kick off med hans kvällsjobb som PT på Impuls inne i stan.
Medan Madde fixade middagen dukade jag.
Vi njöt av den goda osten jag fick på fredagskvällen av ett par av våra vänner. En cheddar med whiskysmak.
Vackra liljor, och det goda innan jag packade upp allt.
Jag fotade lite i mitt kök, vilket jag hade tid med då jag inte behövde bry mig i matlagningen 💖
I bild, förutom teburkarna lite mer av vad våra vänner hade med sig på fredagskvällen.
Efter middagen pysslade barnen med lite av varje medans jag och Madde reflekterade över livet. August, frågade var mina gula blommor är någonstans. Han är intresserad av inredning tänker jag då han samtidigt bygger ett hus på bordet av Duplo och annat fint. Gulle dig 💖
Han har lagt märke till den detaljen och saknade mina solrosor. Jag berättade att de vissnat och därför var slängda. Han såg lite sorgsen ut, tyckte jag, över mitt svar. Själv har han sått solrosfrön som nu börjat blomma, frön som följde med en Bamsetidning.
För att inte tappa bort min inledning om avund, den bild du ser är ju tagen av någon som valt vad den vill fota och eventuellt publicera. Jag sa något om att alla vet ju, att bilder är ett klipp ur en helhet vi oftast inte vet något om. Vi ser en del av någons liv, men oftast en pyttepytte liten sådan, för bakom ryggen på fotografen finns förmodligen ett kaos, en röra eller i alla fall något man inte valt att visa. Jag väljer oftast bort både bloggar och bilder på kaos och elände, eftersom jag är mer intresserad av bilder som förmedlar känslor på ett konstnärligt vis. Elände, sorg och allehanda problem finns, inget vi kan värja oss ifrån. Men då jag vilar mina ögon på bilder på sociala medier, väljer jag vad jag vill se och läsa, väljer bort annat.
Varför då bli avundsjuk, på något som är fint, som är vackert, som förmedlar någons glädje?
Vi gjorde en snabb galuppundersökning där och då, på skolan där vi satt. Vi var människor av båda könen, dock bara fem stycken. Jag var den enda som inte upplevde avundsjuka av att ta del av sociala medier.
Alltså???
Ett tillägg, när vi fem började definiera vilken beytdelse vi lägger i ordet, hade vi lite olika tolkningar. Så egentligen kanske vi inte var så olika ändå. Förstår att andra kan missunna mig något jag har eller gör, vilket är min definition av avundsjuka, men gör det för dig själv.
Jag accepterar inte att man trampar på någon bara för att man inte själv har det som någon annan på grund av avundsjuka. Välj då hellre bort att se på instagram eller annat socialt som väcker dessa känslor hos dig. I den bästa av världar kan man också konfrontera sig själv och sina känslor med hjälp av en psykolog eller kanske en coach...
Ensam hemma hinner jag reflektera,
jag hinner sätta ord på mina tankar,
innan de flytt.
♥ Maria