Fixat fika, tjoho!
Ni som följer mig här på bloggen har nog förstått att fredagsfikat på min skola är veckans höjdpunkt. I går hade flera noterat att ingen stod uppskriven som ansvarig för den detaljen i dag, och så var det 1 april till och med. En kort sekund flög tanken genom mitt huvud, att jag skulle baka något hemma till fredagsfikat.
Det var en fullspäckad torsdag, så som det kan vara. Kvällen blev inte som jag hade tänkt, så när jag till sist hade lite tid över, var jag alldeles för trött för att baka.
Men jag visste att jag hade lite fika i frysen, så på morgonen rensade jag i våra tre frysar och fann lite gott. Körde förbi Coop och köpte en kaka till så att det skulle räcka.
Magda hade påskpyntat i personalrummet, så fint!
Det är ju faktiskt inte mer än en skolvecka till innan våra elever och lärare får påsklov.
Axel sov över hos oss och fick skjuts av sin morfar på morgonen till sin skola i stan.
Jag fick en kram innan han åkte, finaste killen!
I vårt kök var det fullt med blommor, presenter, fina kort och teckningar från en massa barn. 
Vår yngsta son hade jobbat sin sista dag på skolan han jobbat på det här läsåret. Sista dagen i skolans värld efter tre spännande år. Så här långt säger han att skolan är den bästa arbetsplats man kan ha, trots att han nu byter jobb. Byter jobb för att han behöver nya utmaningar i livet, och vill få vidga sina vyer och lära sig något nytt säger han.
Det snurrar fort ibland runt vår yngsta son. Under de senaste veckorna har han tagit med mig på lägenhetsvisningar, var och varannan kväll. Lite stressigt men skoj. Jag gillar ju verkligen att få vara med och "känna in", fundera över planlösningen och bidra med mina åsikter om det är värt att gå med i budgivningen eller inte.
Lukas hade några kriterier, gångavstånd till city, och gärna ett renoveringsobjekt för att få ett bra pris. Hans pappa var inte riktigt lika glad i ett renoveringsobjekt, han gissade väl att det skulle innebära en hel del jobb även för honom.
En kväll skulle han på after work med sitt jobb, och just den kvällen var det visning på en lägenhet där han helst ville bo.
-Kan ni gå på visningen, frågade hans sina föräldrar.
-Självklart, sa hans ivriga mamma.
Vi kikade på allt, tillsammans med ett antal unga tjejer och killar som kom parvis. Min man studerar allt som har med VVS att göra, och konstaterade att ett element satt snett men för övrigt var det ok. Jag funderade på vad man kunde skapa av det som fanns.
-Den här kan bli riktigt fin, med lite jobb förstås, sa vi när vi lämnade lägenheten.
Dagen efter gav Lukas ett bud, utan att ha sett lägenheten. Vi frågade om han inte skulle be om en visning innan han budar, men han sa att han litar på sina föräldrar.
Det här är en mäklarbild. Så här på avstånd ser ju allt ok ut, men då man ser allt i verkligheten ser man också skavankerna. Det finns en del jobb att göra, och helt plötsligt säger pappan att han så klart ska hjälpa sin son med renoveringen. Nu har ju Lukas sådan tur att han har en bror som är snickare, som också sagt att han kan hjälpa till.
Dagen efter att Lukas gett sitt bud, på sitt livs största investering, ringde Mäklaren och frågade om han vill höja budet för då får han köpa den. Nej sa han, det är mitt enda och sista bud. 10 minuter senare fick att ett ok, de säljer den åt honom för det bud han gett.
Nu har han alltså köpt en lägenhet han inte sett mer än på bild, och i början på juni får han flytta in. Vi funderar nu på väggfärger, om han ska ta ner en vägg eller inte, på möbler han behöver och vad han kan få med sig hemifrån. Så spännande och trots allt elände i världen, hot om höjda räntor och annat så känns det ändå som något roligt att se fram emot.
Jag önskar er alla en fin och vilsam helg!
♥ Maria