Dagar som gått...
Litet axplock av vad jag pysslat med den sista tiden.
Joels saltade renkött hade torkat alldeles utmärkt och han och Lovisa kom förbi och plockade ner allt. Vi fick såklart smaka av, och njuta av det goda köttet som är vårvinter om något hos oss. Snart, snart har också vi här i norr riktig vår, med bara soliga varma dagar då snön smälter ner och gräset kikar fram.
Min helg avslutade jag med ett besök på andra sidan Luleälven, hos Lenita och Peter.
En present till Lenita som fyllt år för ett tag sedan.
Även om jag gillar stan med allt som finns där, njuter jag av landet och byarnas smala grusvägar som slingrar sig fram.
En solig dag med Luleälven en bit bort, en älv som än ett tag forsar fram under is och snö.
De bjöds på godaste fikat. Jag fick inspiration och bestämde mig för att baka samma Rice crispies tårta till min Bokklubbskväll.
De bor så himla fint med älven nedanför och med ängar intill som än så länge är täckta av snö.
Fårskinn på stolarna, av får som betat runt huset deras. Kretsloppet i sin bästa form med närproducerat och en del av en hållbar livsstil.
Smarrigt!
Tapeten i deras sovrum, så fin! Filten har Lenita virkat själv.
Min söndag avslutades med ett träningspass som vanligt. Jag tycker dessa pass är lika jobbiga varje gång, vilket det inte borde vara. Varje träningspass borde generera bättre kondition och styrka och bidra till att det blir lättare och lättare...eller är det så att de som leder passen smygökar tempot?
Känner efter och analyserar min status, jag har nog ändå fått bättre kondition 😜 och även styrkan har blivit bättre sedan vi startade på nytt efter pandemistägningen, men det känns ändå lika tungt varje gång, vilket förvånar mig...
♥ Maria