Fredag och coachutbildning
Vilket avslut på en väldigt händelserik vecka. De här veckorna som fylls på dag efter dag med oplanerade händelser gör ju ändå att dagarna bara rinner iväg. På gott och ont så klart.
De här tre stjärnorna, Christina, Daniel och Maria har varit våra coacher under ett års tid, med ett långt avbrott mittt i allt p g a pandemin. Ja, det kanske var riktigt bra att vi hade luft mellan utbildningstillfällena, eftersom tiden gett oss möjlighet att utveckla våra kunskaper. Kunskaperna har befästs på ett bra vis, då vi fått träna i vårt eget liv för att sedan komma tillbaka och reflektera, pröva nya grepp och fått nya insikter av våra coacher och av de övriga deltagarna.
Mig passar promenadcoachning bäst, jag tycker det är så lätt att få till bra samtal så. Här var vi i en triad, jag Sara och Madde.
Glada över att vi stöttat varandra i att lösa problem.
Almska skolan, ett av de bättre ställena i Boden för kompetensutvecklig. Lokalerna är viktiga, och här får man en lugn miljö där inget stör. Vi har varit 10 deltagare från olika skolor, från F-6 skolor till gymnasiet. Den fördelningen är spännande, att möta dem som arbetar på högstadiet och gymnasiet och få lära av varann.
Gofika, men det var ju fredag så...
16.30 avslut på den här utbildningen, jag kunde dock inte stanna och avsluta vår utbildning i lugn och ro. Jag skulle hinna hem, för att sedan packa min bil för en helg på landet, hos min mamma i Kalixälvdal. Det är ju som jag skrivit tidigare, en finsktalande byggd, men byn ligger någon km från Kalixälven, och inte intill Torneälv som en del envisas med att anse vara det riktiga Tornedalen. Jag för min del struntar i vad man anser vara och icke vara Tornedalen. Men språket är ju kulturbärare, och där man pratar finska har man sedan urminnestider med sig ett finskt arv, som sedan glidit över till ett tornedalskt arv.
Jag skulle ha med mig två av sönerna som ska jaga älg, och i all hast packade vi in Axel i bilen också. Joel och Lovisa kom de med, fast med egen bil och de skulle jaga fågel. Axel skulle hänga lite med dem. Han har blivit förste hundvakt, och om hunden Uno inte blir en fågelhund, som Joel hoppas på, har Axel sagt att han kan ta över Uno. Allt löser sig så att säga.
Jägare stiger upp tidigt, och frukosten är viktig om man ska orka gå långt och länge.
Så drog de iväg, matsäck med, och lagom varma kläder på.
Jag och min mamma tog en promenad till affären här i byn, handlade lite och traskade tillbaka hem igen. Lugnt så in i bomben är det här. Nu ska jag läsa lite och så småningom ska vi väl fixa middag åt alla jägare...
♥ Maria