Barnvaktat gokillen Hugo
Just nu, ett år gammal är Hugo en kopia av sin morbror Lukas då han var ett år. Bara hårfärg och ögonfärg som inte stämmer. Så himla go är han och han somnade rätt snabbt till sin lunchvila, men sov bara hälften så länge hos mormor
än vad han gör hemma. Kanske ändå inte helt trygg med mormor.
Vi knatade iväg till Hugos kusiner, för lite lek i snön som vi fått under veckan.
Morbror Gustav fick dra Hugo i kälken ett tag medan jag ägnade mig åt August och Olivia en stund. Älskar snö, jag har sedan jag var barn alltid känt ett litet lyckorus då de första snöflingorna faller. På lördagen var det en magiskt fin vinterdag.
Solen så skön trots att den inte värmer det minsta den här tiden på året.
Innan det blev mörkt traskade jag hem med Hugo i vagnen. Oj, så tungt och skumpigt det var att skjuta vagnen längs oplogade gångvägar. Sådant jag annars inte längre reflekterar över. Bra att få fler perspektiv då man gör sådant man vanligtvis inte
gör.
Oj, var hamnade du nu?
Vi har alltid någon hockeyklubba stående någonstans i vårt hus, och just nu fanns det en, som Axel glömde sist han var hos oss. Hugo hittade den och tränade lite handledsskott, eller vad det nu var 😘
Hittade en Waldorfdocka som jag sydde åt Frida för så där 35 år sedan. Tror det nästan inte själv, att jag varit så pysslig en gång för länge sen. Jag har stickat tröjan och sytt byxorna till den också. Det mest otroliga är att jag nog sydde närmare 20
dockor då, och sålde till vänner och vänners vänner. När jag ser den inser jag hur livet förändrat mig, en kreativ själ som fortfarande är kreativ men på ett annat plan, pa en annan planet liksom.
Just nu skriver jag via mobilen, och har bara engelskt alfabet, helt plotsligt. Galet och frustrerande…
❤️ Maria