En vecka till

Söndagen i Kiruna bjöd på finaste novembervädret. Synd bara att jag åkte hem då, och inte fick tid att njuta av dagen här. Förutom att jag fick en guidad tur i nya Kiruna av min bror medan jag väntade på att tåget, som blev bytt till buss skulle avgå, så hängde jag på järnvägsstationen, tur att jag hade något att läsa. Ett tips, ha alltid med er litteratur, då är det så mycket lättare att stå ut med förseningar av olika slag. 
Kiruna måste vara en av de mest sagolika städer som finns. Partisk, såklart! 
Måndag blev det och dagen innehöll massor av möten. Sista mötet för dagen var vårt återkommande möte med ledningsgruppen. 
Magda förstod hur trötta vi alla var, så hon hade med sig gott som blivit kvar efter hennes födelsedagsfirande. Oj, så gott och så gulligt av henne. 
På tisdag fixade jag snabbt till en potatis- och purjolökssoppa till middag. För att Lukas ska bli mätt, fick det bli några varma smörgåsar till. 
Onsdag i går och jag vände i dörren då jag kom hem på eftermiddagen. Det behövdes barnvakt hos Frida och Otto någon timme. Barnvaktsakuten ryckte ut, med lite smått och gott i min nya shoppingväska. 
Jag hade stoppat ner en bok att läsa tillsammans ur, men den "dissades" och vi läste istället Bamse. 
När alla småttingar sov, blev det väldigt tyst i huset. 
Jag kokade lite te och bläddrade i inspirationsmagasin. 
Hugo har avancerat i sin utveckling så nu är huset barnsäkrat mer än tidigare. Han tar sig snabbt upp på köksbordet då han känner för det. Man kan bli lätt stressad av hans gulliga och glada framfart. 
I kväll ett pass så som vanligt på torsdagar. 
Vi var inte så många som vi brukar. Det händer massor i Luleå just nu, så vi som valt att träna gissade att några kanske var på damhockey. Det pågår kval till OS just nu här i Luleå. För övrigt firar Luleå 400 år och det var olika event inne i stan kring det. Skoj, att det händer roliga saker i vår stad.  
 
Jag är så nöjd med mig själv just nu, 
bland annat för att jag tränar några gånger i veckan.
Det roligaste med det, är att jag inte tränar ensam. 
Förr var det inte något konstigt i sig,
men efter pandemin känns det mer som lyx. 
 
♥ Maria  
Kommentera inlägget här: