Värst i Europa...

Covid härjar tydligen som värst just nu här i Norrbotten, tredje vågen som inte släpper taget. Det är ju så klart trist. Jag vill inte tro att vi är värre än övriga Europa, att vi skulle strunta mer i restriktionerna än alla andra i Sverige. Det måste beror på något annat, tänker i alla fall jag.
I Norrbotten har vi en smittskyddsläkare som blivit vår reigonala kändis sedan mars i fjol, Anders Nystedt, och han är så där fyndigt rolig, som tur är, då han bara pratar om hemska saker som de katastrofala läget när det gäller antalet smittade och döda. När jag nu lyssnat på honom var och varannan dag sedan mars i fjol så har jag upplevt honom som en gammal bekant, på något vis. Varför, ja kanske bara för att vi alla här uppe i norr mött honom i vårt vardagsrum sååå många gånger då vi lyssnat på de regionala nyhetsprogrammen.  Eller kanske, för att han har sina rötter i Kiruna precis som jag 😊
 
Hittade ovanstående på FB. Skoj, att det fanns ett hjärta för Kriuna AIF även hos honom. 
Luleälv, en kväll då jag fick med mig min man på en cykeltur.
I Kyrkbyn är det kaosartat just nu, där gator grävs upp och tas till en lägre nivå, då de med åren kommit högre och högre upp, så att stugorna snart ruttnar då de hamnar lägre än vägarna. 
Trist, om det ska vara så kaosigt i Kyrkbyn hela sommaren, även om jag förstår anledningen till det. En drös med tulpaner är vackert och fick oss att glömma kaoset gatorna ovanför då vi nästan passerat Kyrkbyn. 
Jag som har massor av kläder för vandring och skidåkning, hittade inget lämpligt som passar till både teamsmöten med vårdnadshavare och andra viktiga personer, och för att leka lekar och tälja pinnar i skolskogen på en och samma dag. Nu fick jag ta av det jag fann i mina gömmor, men insåg där och då, att nya Fjällräven eller liknande byxor ska inhandlas. Mina gamla, riktigt gamla hade revor som jag inte sett tidigare. 
Lotta från "Ur och Skur" kom upp till oss, när vi inte får lämna vår kommun, och hade utbildning i vår skolskog med dem som ansvarar för uteverksamheten på vårt fritids och på förskolan. Så smidigt, Lotta kom med sin husbil och campade till elevernas förtjusning utanför skolan i några dagar. 
Nu har vi några pedagoger som har fått sin examen och kan allt man behöver kunna i det som ingår i grundutbildningen. 
Jag hade inte tid att delta mer än någon timme då och då under en av dagarna. Sprang mellan skogen och teamsmöten och fick där någonstans en god sopplunch ute i det fria. 
Vi tillverkade små samlarpåsar av gamla sockerpåsar. Här är det Victoria som fixar till en. 
Maria från förskolan täljer till en "Pinneman" att ha med sig då man traskar runt här med barnen från Förskolan. En figur som återkommer och berättar för barnen om något som har med naturen att göra. 
Den ihopfällbara sågen, så bra den var. En sådan ska jag köpa mig, en viktig pryl att med sig i ryggan då man är ute på vandring. Lotta, en helt underbar som inspiratör, som kan massor om hur man får barn att gilla skogen och det den har att erbjuda. Hon var också imponerad över allt engagemang på vår skola och berättade att alla som deltagit hade ett härligt driv och bjudit på sig själva. Skoj!
Där någonstans i vår skolskog låg ett ensamt litet ägg, lite sorgligt men ändå vackert. 
På torsdagskvällen närmare 21.30 började jag baka. Varför så sent, ja jag hade fullt ös på jobbet till sent och sedan annat som tog min tid och eftersom jag skulle bjuda på fika på skolan på fredag så hade jag inte något val. Först en form med mintchokladkakor, och sedan inget mer, kände mig lite för trött. Så jag valde klokt nog att inte baka mer den kvällen. Istället steg jag upp en timme tidigare på fredagsmorgonen, i dag alltså. 
Bakade två rabarberpajer i morse i all hast. Den ena blev perfekt, den andra tog jag ut ur ugnen för tidigt, eftersom jag inte hade tid att vänta tills den var helt klar. Så det blev en nya variant, som man kan kalla Rabarberkladdpaj, god ändå...
Kom i tid till första teamsmötet, men det var ett möte som tog längre tid än beräknat, vilket gjorde att jag hamnade lite på efterkälken resten av förmiddagen. 
Jag missade i alla fall inte detta! Den här unga donnan på skolan blev grattad av sina arbetskamrater med bubbel då hon fyllt jämna år. Vi samlar in en slant varje år till sådana här tillfällen. När smittläget börjar ge med sig ska vi ut och äta också, det är tradition på skolan då någon fyller jämnt. Alla sjöng "Ja må hon leva..." till och med på spanska. Thomas som har spanska på skolan tog ton och vi övriga hakade på, även om ingen av oss andra kunde den på spanska. 
 
Fina dagar, även om en del blivit väldigt långa. Jag kan ha sovit någon timme för lite. Nu ska jag i alla fall hämta ny energi under helgen, och det gick bra att ha friluftskläder inne på skolan på de möten jag deltog på via teams. Det var i alla fall ingen som ifrågasatte min klädsel för dagen 😘
 
♥ Maria
 
Kommentera inlägget här: