Att coacha
Jag går en utbildning i att coacha, och då blir jag också coachad, så bra så att klockorna stannar!
Maria Lund och Christina Skarin är våra coacher som lär oss ett förhållningssätt som jag försöker att använda mig av vid rätt tillfälle. Det finns ju tillfällen då de du möter i livet bara vill ösa ur sig något, vill ha en "papperskorg" att slänga sitt skräp i. Problemen blir inte lösta, men känslan av att få ösa ur sig kan räck just då. Oftast vill man nog ändå få hjälp att komma vidare i det som inte är bra, och då, då ska man anlita en coach tänker jag. Det var en fin avslutning i dag efter många olika coachtillfällen, och till sist blev vi boostade av varandra, precis vad jag behövde denna dag. 💕
Jag har suttit på glasverandan och såg att en av våra blommor som stått här ute hela vintern börjar ta för sig. 
Jag ska vårstäda här ute på verandan i helgen om jag inte blir alldeles slut av att måla. Målafärgen står i vår hall och väntar på att jag ska få tid att ta itu med den. Jag har ju fått ett badrum i julklapp, och nu har det börjat hända en del, så pass att jag kan måla lite. Att måla är lite meditativt.
De här två bröderna har sluppit ut ur sitt karantänliv, och kom förbi en sväng i kväll. Den fina prickiga mössan som Hugo har fick Lukas i doppresent för 20 år sedan. Han döptes sista dagen ishotellet och iskyrkan var öppen för säsongen i april 2000.
Två små risgryn till tänder har han fått och tuggar frenetiskt på allt.
I går kväll pep vi förbi Joel och Lovisa. Det har börjat få ordning på allt i sin nya lägenhet som ska totalrenoveras 2022, på gott och ont. Roligt att allt blir nytt och fräscht. Men det kan bidra till en ny flytt för en tid. Jag ville pröva att flytta lite på möblerna i vardagsrummet, vilket jag fick för J och L bara för att få se olika intryck, men då skulle min man hem och ville inte vänta på mig och mitt kreativa kall.
-Du får ta bussen hem om du börjar möblera nu, sa han lite bistert.
-Okej, jag ger mig sa jag lite putt.
De hade möblerat riktigt fint, så det hade kanske slutat med att möblerna ändå hamnat där de redan stod, men jag älskar att flytta omkring på möbler, av någon underlig anledning.
På våran skola kämpar vi med att få till ordning och reda. På fredagarna har flera av klasserna en stunds städning av skolan. Eleverna är så duktiga på att bidra till både oreda och reda, likaså vi vuxna. Men vi ger oss inte, vi fortsätter utmana oss själva i att hålla ordning.
Malin vår idrottslärare, hon behöver inte utmana sig, hon är redan i mål.
En fröjd för ögat att se detta.
När vi var i Sollentuna för snart två veckor sedan tog jag med mig Lukas på en husvisning.
Inte stort, men fungerar om man bor ensam.
Ett fint hus, men bara 25 kvm stort, plus ett loft. För 1 650 000 kr kan du köpa det. Fint, men som allt annat i Stockholm, väldigt dyrt kan jag tycka med tanke på ytan. Däremot var det ett fint område tyckte jag. Bara barnfamiljer sa Lukas, lite besvärad. Nåja, han kanske inte ens blir kvar i Stockholm till hösten så då kan man ändå inte köpa något. Jag gillar dock husvisningar, lite skoj även om man inte tänker köpa.
IKEA:s lösning på en vid varje bord. 😊
Jag kan förstå människors rädsla för Covid, den är oberäknelig och ingen vet innan hur sjuk man blir. Trots detta känner jag att en del beter sig helt galet. Vi som haft Covid ska straffas, hängas på korset typ, för att vi inte lever karrantänliv som de som inte varit sjuka. Man ska av någon anledning sympatisera med dem som haft tur och sluppit detta genom att leva som dem.
Med tanke på hur smittan sprids i en rasande fart i våra små städer här i Norrbotten, så är det nog farligare här nu, än att besöka Stockholm med spritade händer och munskydd. Det kanske är av rädsla, man handlar irrationellt, inte vet jag.
Nu ser jag vårljuset och känner på mig att godheten vinner i längden, min mamma har fått första vaccinsprutan (Pfizer) och snart är det påsk!
♥ Maria